Jag fick en länk skickad till mig för en stund sedan vars rubrik fick mig att höja på ögonbrynen: The Pirate Bay sold to software company, goes legal och skriva "I don't belive that until I read it in their blog" på msn utan att ens läsa artikelln innan jag klickade mig in på TPB för att kunna de-bunka det rakt av. Ack så fel jag hade.
Nu sitter jag här och bara känner. Det är många i bloggosfären som är arga och känner sig svikna, många som uttrycker oro och antagligen ännu fler som, liksom jag, är fyllda med en känsla av "Hoppsan... vad... nudå?" när det faktiskt är bekräftat och inget galet rykte.
Nyheten gör mig märkligt ledsen. Det är samma märkliga känsla av "tomhet" (i brist på bättre ord) som jag hade när jag läst ut sista Harry Potter-boken. Något känns stängt, ett stort kapitell är avslutat. Det här kan lätt bli det mest nostalgiska och sentimentala inläggen någonsin i den här bloggen, men jag ska försöka låta bli.
Det är svårt att hålla sig från klyschor som "the end of an era" och liknande. Jag klandrar inte killarna, få har väl fått ta så mycket personlig skit för något som så många har bidragit till? Men samtidigt känner jag mig som sagt ledsen och förvånande vilsen. Sen jag flyttade till Internet har TPB varit där, inte så stora förändringar, bara lite här och lite där...intressanta loggor att klicka på och pinsamt många nyheter har nått mig via sidan. Jag litar på informationen som kommer därifrån på samma sätt som jag litar på filerna jag tar del av därifrån. Idiotin med svensk kvalité ni vet...gud vad jag är löjlig emellanåt.
Rent fildelningsmässigt struntar jag i TPB, tittar på streamade kinesiska sidor för det mesta nu mer ('cause once you're hook on thoes chines subs...) och det finns otaliga andra sidor. TPB var inte fildelning för mig, TPB var en anledning att vara stolt för att jag var svensk. Det låter väldigt överdramatiserat, men testa själv att vara utlandssvensk i en grupp där 70% använder TPB dagligen...klart som f*n att man sträcker lite på sig. Kanske var det därför jag var så arg när domen i spectrial kom? Så arg att jag startade en blogg och blev politiskt engagerad. Det är en av de där sakerna som i historien om mitt liv kommer att ligga på samma nivå som beslutet att plugga japanska.
TPB var social olydnad! En svensks sista chans att knyta handen i fickan samtidigt som de satte sig upp mot etablisemanget. De har gått i täten för en helt ny teknik och sätt att se på kultur och media. För detta har de fått ta smällar för en halv generation, men bara fortsatt med idoga nya projekt, aldrig sena att reagera. Nu tror jag inte att de personligen kommer att sluta, men TPB kommer inte längre att kunna vara fönstret ut mot världen som det varit och lite rädd är jag att de nya ägarna inte kommer att kunna leva upp till namnet...för det är stora skor att fylla.
Något djupt inne i min själ önskar att detta är ett enormt practical joke, för då vore det episkt.
We are all still The Pirate Bay, right? Right? Right!
/Elin
(Talet gick ganska bra förresten)
Nu sitter jag här och bara känner. Det är många i bloggosfären som är arga och känner sig svikna, många som uttrycker oro och antagligen ännu fler som, liksom jag, är fyllda med en känsla av "Hoppsan... vad... nudå?" när det faktiskt är bekräftat och inget galet rykte.
Nyheten gör mig märkligt ledsen. Det är samma märkliga känsla av "tomhet" (i brist på bättre ord) som jag hade när jag läst ut sista Harry Potter-boken. Något känns stängt, ett stort kapitell är avslutat. Det här kan lätt bli det mest nostalgiska och sentimentala inläggen någonsin i den här bloggen, men jag ska försöka låta bli.
Det är svårt att hålla sig från klyschor som "the end of an era" och liknande. Jag klandrar inte killarna, få har väl fått ta så mycket personlig skit för något som så många har bidragit till? Men samtidigt känner jag mig som sagt ledsen och förvånande vilsen. Sen jag flyttade till Internet har TPB varit där, inte så stora förändringar, bara lite här och lite där...intressanta loggor att klicka på och pinsamt många nyheter har nått mig via sidan. Jag litar på informationen som kommer därifrån på samma sätt som jag litar på filerna jag tar del av därifrån. Idiotin med svensk kvalité ni vet...gud vad jag är löjlig emellanåt.
Rent fildelningsmässigt struntar jag i TPB, tittar på streamade kinesiska sidor för det mesta nu mer ('cause once you're hook on thoes chines subs...) och det finns otaliga andra sidor. TPB var inte fildelning för mig, TPB var en anledning att vara stolt för att jag var svensk. Det låter väldigt överdramatiserat, men testa själv att vara utlandssvensk i en grupp där 70% använder TPB dagligen...klart som f*n att man sträcker lite på sig. Kanske var det därför jag var så arg när domen i spectrial kom? Så arg att jag startade en blogg och blev politiskt engagerad. Det är en av de där sakerna som i historien om mitt liv kommer att ligga på samma nivå som beslutet att plugga japanska.
TPB var social olydnad! En svensks sista chans att knyta handen i fickan samtidigt som de satte sig upp mot etablisemanget. De har gått i täten för en helt ny teknik och sätt att se på kultur och media. För detta har de fått ta smällar för en halv generation, men bara fortsatt med idoga nya projekt, aldrig sena att reagera. Nu tror jag inte att de personligen kommer att sluta, men TPB kommer inte längre att kunna vara fönstret ut mot världen som det varit och lite rädd är jag att de nya ägarna inte kommer att kunna leva upp till namnet...för det är stora skor att fylla.
Något djupt inne i min själ önskar att detta är ett enormt practical joke, för då vore det episkt.
We are all still The Pirate Bay, right? Right? Right!
/Elin
(Talet gick ganska bra förresten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar