Igår hade jag inte tid och idag har jag inte heller tid, men jag förde en diskussion med Weston idag utanför den nyöppnade kinarestaurangen vid campus och plötsligt kom jag på något, nu vet jag varför människor är så rädda för internet. Jag kom också på vitsen med att jag skriver den här bloggen: inte för att jag tror att jag har något nytt att komma med eller för att jag tror att det jag skriver här når ut till någon stor grupp av människor...jag skriver här för att den här bloggen går ut till er, en handfull människor (med min mamma och pappa som trognaste läsare) som jag bryr mig om och som jag vill ska veta vad som händer i frågor jag tycker är viktiga.
Med det sagt, nu mer vet jag varför vissa människor är rädda för internet.
Marcin de Kaminski skriver i sin blogg att i Iran finns varken demokrati eller internet efter att i stort sett alla sociala media har stängts ner som resultat av den iranska befolkningens protester kring (det påstådda) valfusket där den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad skulle ha vunnit igen.
Irans befolkning tänker nämligen inte sitta tysta och låta det här ske, de tänker inte tillåta valfusk som underminerar deras demokrati. Förr var det inte det lättaste att på kort tid mobilisera stora grupper av människor: idag finns internet. På mycket kort tid kan man nå ut till alla människor i landet, eller hela världen om man vill det, idéer kan spridas lika fort som man kan plita ner det på sitt tangentbord och trycka på send.
Självklart är det läskigt för någon som vill regera utan att bry sig om vad folket tycker.
Inte minst när det inte hände fort nog så att informationen hann komma utanför landets gränser, för helt plötsligt är det inte bara den egna befolkningen man ska försöka tysta ner utan det är hela interet! Människor som bor i länder där man uppskattar demokrati och åsiktsfrihet och vars regeringar inte kommer att stänga av Twitter, mailar, bloggar och annat bara för att skydda dem.
Självklart är det läskigt när människor i andra länder så aktivt försöka hjälpa landet invånare att sätta sig upp mot ett förtryckande samhälle. Jag skulle också tycka det var läskigt med internet om jag ville bli diktator.
Det var länge sedan jag hade möjlighet att skriva det här men jag är hemskt stolt över att vara svensk i dagarna. Inte för att Sverige är ett så underbart land där något sånt här aldrig skulle hända (för jag börjar tvivla på det faktiskt), utan för att i Sverige finns det människor som bryr sig, i Sverige finns det människor som engagerar sig, i Sverige (och utanför Sverige) finns det människor som kämpar, inte bara för internet utan för människor och deras rätt!
Badlands Hyena skriver (i ett f.ö. mycket trevligt inlägg):
Igen, vem är det som ska i fängelse? Och varför?
I rymden kanske ingen kan höra dig skrika, men på intenet kan alla höra dig skrika...och skriken tystnar inte utan ekar vidare. Internet glömmer heller aldrig.
/Elin
Med det sagt, nu mer vet jag varför vissa människor är rädda för internet.
Marcin de Kaminski skriver i sin blogg att i Iran finns varken demokrati eller internet efter att i stort sett alla sociala media har stängts ner som resultat av den iranska befolkningens protester kring (det påstådda) valfusket där den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad skulle ha vunnit igen.
Irans befolkning tänker nämligen inte sitta tysta och låta det här ske, de tänker inte tillåta valfusk som underminerar deras demokrati. Förr var det inte det lättaste att på kort tid mobilisera stora grupper av människor: idag finns internet. På mycket kort tid kan man nå ut till alla människor i landet, eller hela världen om man vill det, idéer kan spridas lika fort som man kan plita ner det på sitt tangentbord och trycka på send.
Självklart är det läskigt för någon som vill regera utan att bry sig om vad folket tycker.
Inte minst när det inte hände fort nog så att informationen hann komma utanför landets gränser, för helt plötsligt är det inte bara den egna befolkningen man ska försöka tysta ner utan det är hela interet! Människor som bor i länder där man uppskattar demokrati och åsiktsfrihet och vars regeringar inte kommer att stänga av Twitter, mailar, bloggar och annat bara för att skydda dem.
Självklart är det läskigt när människor i andra länder så aktivt försöka hjälpa landet invånare att sätta sig upp mot ett förtryckande samhälle. Jag skulle också tycka det var läskigt med internet om jag ville bli diktator.
Det var länge sedan jag hade möjlighet att skriva det här men jag är hemskt stolt över att vara svensk i dagarna. Inte för att Sverige är ett så underbart land där något sånt här aldrig skulle hända (för jag börjar tvivla på det faktiskt), utan för att i Sverige finns det människor som bryr sig, i Sverige finns det människor som engagerar sig, i Sverige (och utanför Sverige) finns det människor som kämpar, inte bara för internet utan för människor och deras rätt!
Badlands Hyena skriver (i ett f.ö. mycket trevligt inlägg):
På ena sidan: Henrik Pontén som iklädd läderjacka tränger sig in hos folk och hotar med att bryta in dörren, på andra sidan: The Pirate Bay som hjälper förtryckta människor som kämpar för frihet att få fram sin röst.
Igen, vem är det som ska i fängelse? Och varför?
I rymden kanske ingen kan höra dig skrika, men på intenet kan alla höra dig skrika...och skriken tystnar inte utan ekar vidare. Internet glömmer heller aldrig.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar