Det uppmanas till röstskolk av EU-motståndare och jag läste för ett tag sedan (två veckor kanske, så jag kan inte hitta bloggen igen) en blogg av en kille som inte hade tänkt rösta i EU-valet eftersom Sverige bara har 2,4% av mandaten (18 st om man räknar i hela människor). Hans argument att han inte ville lämna över makten till Tyskland, Storbritannien, Italien och Frankrike som har flest mandat.
Jag tror att vi kommer vara kvar i EU fram till den dagen det rasar samman som Romarriket, visst, det är aldrig fel att kämpa emot om det nu är det man tycker, men att inte rösta känns inte som rätt väg. Om vi bara har 18 mandat av de 736 som finns...är det inte ännu viktigare då att det är rätt personer med rätt åsikter som sitter på dessa 18 platser? För ett val med lågt valdeltagande kommer inte få Sverige ur unionen.
När jag var lite (1995 när vi gick med i EU) var jag emot EU. Som jag var emot EU! Jag visste ingenting om någonting men jag var emot! Mina föräldrar var inte jätteengagerade (som jag märkte i alla fall) och mormor hade bara klistermärken som sa "JA! till Europa" så det var inget kul. Idag är min mer upplysta åsikt att det bästa måste göras av situationen, för jag tror som sagt inte att vi har möjlighet att lämna unionen, eller om det ens vore det bästa för oss i dagsläget (varför har NATO övningar i Norr- och Västerbotten förresten?). Att bara gnälla hjälper ingen och irriterar bara alla runt omkring, då tycker jag faktiskt det är bättre att göra som Junilistan eller Folkrörelsen Nej till EU.
Idag, på en annars mycket tråkig lektion, fick jag ett till argument för EU-medlemskap (mer än att gilla läget alltså), nämligen att världen ser oss som EU. Världen bryr sig väldigt lite om Sverige faktiskt, hur gärna vi kanske vill tro annat (ingen vet vem Astrid Lindgren är, jag är ledsen) och när man i Japan pratar om ekonomi pratar man om tre aktörer: Japan (så klart), USA och EU. Länder utanför EU finns inte i Europa när det kommer till modeller och tänk, nästan så att länder utanför EMU inte ens räknas.
I (östra) Asien funderas det på en liknande union för att på riktigt kunna konkurrera med EU och USA, men inte minst bristen på demokrati i Kina sätter käppar i hjulen för dem (att prata om ett samarbete med Nordkorea var tydligen för tabubelagt för att ens dra upp). Intressant var också att vår lärare sa att det skulle vara svårt för Japan, Kina och Korea att samarbeta eftersom de har krigat mot varandra under 1900-talet. Vi var fem européer som tittade på varandra och log då...och två amerikaner som skrattade högt och sa att det var ett bevis på att EU (inte Europa) var mer utvecklat än Östasinen...det föll inte i god jord.
Så, slutsatts mayhapps?
I världen är Europa på väg att förlora sin existens, "Europa" håller på att bli synonymt med "EU" på samma sätt som "Amerika" mer eller mindre är synonymt med "USA". Det kan verka obetydligt, men är det något jag har lärt mig under det här året så är det ordens kraft och betydelse. Vi vill inte vara utanför "Europa".
Eftersom vi då är med i EU, varför inte rösta och göra det bästa av läget? Kommer fel människor till Bryssel blir det kanske ännu värre.
/Elin
Jag tror att vi kommer vara kvar i EU fram till den dagen det rasar samman som Romarriket, visst, det är aldrig fel att kämpa emot om det nu är det man tycker, men att inte rösta känns inte som rätt väg. Om vi bara har 18 mandat av de 736 som finns...är det inte ännu viktigare då att det är rätt personer med rätt åsikter som sitter på dessa 18 platser? För ett val med lågt valdeltagande kommer inte få Sverige ur unionen.
När jag var lite (1995 när vi gick med i EU) var jag emot EU. Som jag var emot EU! Jag visste ingenting om någonting men jag var emot! Mina föräldrar var inte jätteengagerade (som jag märkte i alla fall) och mormor hade bara klistermärken som sa "JA! till Europa" så det var inget kul. Idag är min mer upplysta åsikt att det bästa måste göras av situationen, för jag tror som sagt inte att vi har möjlighet att lämna unionen, eller om det ens vore det bästa för oss i dagsläget (varför har NATO övningar i Norr- och Västerbotten förresten?). Att bara gnälla hjälper ingen och irriterar bara alla runt omkring, då tycker jag faktiskt det är bättre att göra som Junilistan eller Folkrörelsen Nej till EU.
Idag, på en annars mycket tråkig lektion, fick jag ett till argument för EU-medlemskap (mer än att gilla läget alltså), nämligen att världen ser oss som EU. Världen bryr sig väldigt lite om Sverige faktiskt, hur gärna vi kanske vill tro annat (ingen vet vem Astrid Lindgren är, jag är ledsen) och när man i Japan pratar om ekonomi pratar man om tre aktörer: Japan (så klart), USA och EU. Länder utanför EU finns inte i Europa när det kommer till modeller och tänk, nästan så att länder utanför EMU inte ens räknas.
I (östra) Asien funderas det på en liknande union för att på riktigt kunna konkurrera med EU och USA, men inte minst bristen på demokrati i Kina sätter käppar i hjulen för dem (att prata om ett samarbete med Nordkorea var tydligen för tabubelagt för att ens dra upp). Intressant var också att vår lärare sa att det skulle vara svårt för Japan, Kina och Korea att samarbeta eftersom de har krigat mot varandra under 1900-talet. Vi var fem européer som tittade på varandra och log då...och två amerikaner som skrattade högt och sa att det var ett bevis på att EU (inte Europa) var mer utvecklat än Östasinen...det föll inte i god jord.
Så, slutsatts mayhapps?
I världen är Europa på väg att förlora sin existens, "Europa" håller på att bli synonymt med "EU" på samma sätt som "Amerika" mer eller mindre är synonymt med "USA". Det kan verka obetydligt, men är det något jag har lärt mig under det här året så är det ordens kraft och betydelse. Vi vill inte vara utanför "Europa".
Eftersom vi då är med i EU, varför inte rösta och göra det bästa av läget? Kommer fel människor till Bryssel blir det kanske ännu värre.
/Elin
Självklart ska man rösta! Det fisiga med situationen är att även om alla svenskar röstar och vi skickar världens mest sunda människor (alla 18) till EU, så spelar de väldigt liten roll.
SvaraRaderaJaa, jag vet. En människa räcker för att övertyga en miljon andra (och i det här fallet räcker det med att övertyga 736 st?), men chansen att alla de där andra europeerna ska få för sig att tycka som 18 sunda svenskar är inte bamsejättestor va?
Därför, vore det trevligt om vi kunde få bestämma själva, och upprätta separata avtal (Schengen, Kyotoavtal, FN etc. etc.) istället för att få en hel uppsättning avtal som rör det mesta, vare sig vi gillar dem eller ej.
Oh, and btw; I don't give a crap ifall Japaner vet vem Astrid Lindgren är, eller ens vad Sverige är. Det har jag klarat mig bra på hela mitt liv :P.
SvaraRaderaSåå, argumentet att vi inte vill "stå utanför" Europa för att vi då inte "finns" köper jag inte ;). Vi har aldrig "funnits" på kartan för särskilt många länder, om vi ändå kan upprätthålla den handel som krävs och ingå i fredsorganisationer så att vi får hjälp om någon anfaller oss, så spelar väl resten ingen roll?