En seger för byråkratin och ett osänkbart skepp

Det här hade jag missat! Hade ni? Jag känner en liten skadeglädje bubbla i mitt bröst. Det bästa kan ju vara att det kommer vara EU:s byråkrati som kommer göra att det är fritt fram för fildelning en stund till. Det var tydligen någon vecka sedan HD skickade iväg fallet till EU-domstolen, men för någon vecka sedan var det valkampanjande på alla TV:s kanaler och det var ett annat icke-riksdagsparti som fick ta all tid. De etablerade partierna hade lärt sig från EU-valet att inte ge Piratpartiet så mycket tid i media, tyvärr verkar de inte ha sett samma koppling med Sverigedemokraterna...

Det övergår faktiskt min förstånd hur jag kan ha följt nyheterna intensivare än normalt de senaste veckorna och inte fått reda på att Antipiratbyrån nu för tiden kan handla utan hjälp av polisen. Fast det är ju klart, det låg inte i medias intresse just då. Gör det någonsin det?

Att ett rättfall, som IPRED-fallet med de fildelade ljudböckerna är, skickas till EU-domstolen innebär det i korta drag att svenskt rättsväsende kan döma i andra, liknande, fall under tiden eftersom man inte vet vad den högsta juridiska instansen ska säga. Så...fildela på och håll tummarna för att EU-domstolen tappar bort papperna.

Lagom till detta så ska TPB upp i hovrätten. Det är också något som det inte pratats om så mycket som förra gånger. Väldigt lägligt har rättegången lagts just efter valet istället för just före valet som sist.

Jag läste i SvD en idiotisk artikel om att TPB skulle vara knäckt och att piratrörelsen skulle vara död. Jag vet inte riktigt vad de menar det med, framförallt blir jag förvirrad eftersom jag själv just röstat på Piratpartiet och tagit upp mitt politiska engagemang igen. Så jag vet hur mycket jag har missat. Det är sjukt mycket som gått mig förbi eftersom gammelmedia har slutat att föra fram integritetsfrågorna.

Visst, partiet syns inte i media lika ofta som tidigare, men har dock poppat fram oftare än F! under valkampanjen. Sen om SvD inte vill skriva om Piratpartiet, TPB eller piratrörelsen så betyder det inte automatiskt att allt är borta. "Syns inte, finns inte" är bara något som fungerar på vildvittror (ett ord som märkligt nog ligger med i Firefoxs stavningskontroll).

Att TPB skulle ha kapsejsat skulle jag aldrig ha kunnat tro på. Inte minst för att jag har sett vilken aktivitet det är på sidan men också för det engagemang och den glöd som killarna bakom sidan har. Det är som de säger i Man in Black "Elvis didn't die, he just went home", och det är lite samma sak...De har inte försvunnit, inget i rörelsen har, allt är bara lite omgrupperat.

/Elin

Bevara demokratin, även om vi inte vill!

(asofterworld.com för bättre bild)

Läste just att socialdemokraterna och miljöpartiet beslutat sig för att låta sverigedemokraterna vara med och leka i utskotten till sist med motiveringen:

Att minska antalet platser skulle uppfattas som att vi manipulerar för att Sverigedemokraterna inte ska få komma med i utskotten

Det är sant. Hur gärna de än kanske skulle behöva och av andra skäl vilja minska antalet platser i utskotten så skulle det ses som ett systematiskt sätt att stänga ute sverigedemokraterna och det kan man inte göra i ett demokratiskt samhälle. Det är ju lite av problemet med demokratin, även dumma idéer har rätt att höras. Har man bestämt sig för att ha demokrati kan man inte stänga ute folk vars åsikter man inte gillar. Behöver man minska antalet platser i utskotten får man göra det nästa mandatperiod (eller mitt i om man nu får göra det?).

Jag tycker inte om tanken på att sverigedemokraterna ska sitta med i utskotten (även om jag in ärlighetens namn inte vet exakt vad som händer i "de där utskotten", men det låter ju viktigt) för att inte tala om hur illa det är att sverigedemokraterna får vara med och utse nämndemän som bland annat kommer att fatta beslut i asylfall. Ändå är det samma sak här, man kan inte hitta på nya regler bara för att man inte vill ge vissa personer makt.

Visserligen står det inget i diskrimineringslagen att man inte får utesluta folk på grund av deras åsikter, men skulle det verkligen vara ett samhälle vi vill ha? Där våra politiker mobbar sina kollegor? Jag har inga illusioner om att politiker är bättre människor än vi andra, men ändå, och mobbing är faktiskt förbjuden.

För att inte tala om att man inte kan anklaga sverigedemokraterna för att inte värdera alla människor lika om man sedan vänder sig om och ignorerar deras åsikter bara för att man inte gillar det. Det underminerar demokratin. Tyvärr. Demokrati är något vi tycker om eller hur? Den är inte 100 %-ig, men det är det bästa vi har för stunden (och de senaste 4 000 åren?).

Det var någon på morgonsoffan (svt eller tv4) som sa att dagens valsystem (med mandaten och så vidare) utformades för att hålla kommunisterna borta från riksdagen. I retrospekt är det lite komiskt tyckte jag, men i dagsläget kanske borde se om det för att slippa diskussionerna.

/Elin

Något att tänka på

Bilden är ursprungligen från Rick Falkvinges blogg.

/Elin

På fyra år ska jag ska jag göra skillnad

Jag tänkte ta upp den här bloggen igen. Inte för Piratpartiets skull utan för Sveriges skull.

Jag röstade Pirat i det här valet eftersom jag litade på det svenska folket, men jag ska sluta med det nu. Jag litar inte längre på att det svenska folket kan ta vettiga beslut. I ärlighetens namn trodde jag att svenska folket skulle rösta rödgrönt, att idioter skulle rösta på Sverigedemokraterna och att jag skulle rösta på integritetsfrågorna eftersom det är vad jag då anser viktigast.

Jag anser integritetsfrågorna som viktigast när någon annan tar hand om välfärden. Men tydligen gör inte folk det längre och därför måste jag kasta ut Piratpartiets valprogram. Förhoppningsvis kan jag återuppta det någon gång, men jag kommer inte lita på att svenska folket röstar rätt längre. Tydligen är vi lika egoistiska och kapitalistiska som amerikanarna. Grattis Sverige.

På fyra år ska jag göra skillnad. På fyra år ska jag få er att rösta på välfärden och inte på den privata plånboken.

/Elin

Googles censur i Kina släpper

När jag tittade på svt:s nyårskrönika för 2009 kände jag att det var dags att sätta mig in i politiken igen eftersom de vinklade Piratpartiet till att vara ett parti som enbart stödde fildelning och brott mot upphovsrättslagen (jag trodde faktiskt att man var förbi det) under deras sammanfattning av TPB-rättegången och EU-valet. Så jag tänkte försöka att igen nå ut till de två läsare den här bloggen har och stärka argumenten om varför censurering av Internet är dåligt, varför staten inte borde ha rätt att stänga ner sidor på Internet eller stänga av användare från Internet utan rättegång och inte minst, att Piratpartiet inte är samma sak som TPB och att personlig integritet överallt är viktigare än hur mycket pengar de amerikanska filmbolagen tjänar.

I juni förra året var det 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg och det uppmärksammade jag i båda mina bloggar (en liten spark i huvudet ska jag ha för att jag inte uppmärksammade att det också var 20 år sedan Berlinmuren föll). Det huvudsakliga i inlägget på den andra bloggen var att Google hjälpte den kinesiska regeringen att dölja utvalda delar av den kinesiska historien och jag hade fina skärmdumpar från söksidorna från fyra olika nationella Google.

Idag läste jag på DN.se att Google överväger att lämna Kina helt och hållet efter att regimen har använt Googles mail för att söka reda på människorättsaktivister. Redan nu har censuren luckrats upp och söker man på 六四事件 (massakern på Himmelska fridens torg) idag så får man upp dessa sökresultat:

Tre bilder på mannen framför tanksen. Det är bra gjort av Google tycker jag! Fast var det värt att få de kinesiska marknadsandelarna från första början när man var tvungen att kompromissa med sin affärsidé? Organize the world's information and make it universally accessible and useful. Vad var användbart för kineserna när de inte kunde hitta internetsidorna de kanske ville ha? Vad var universalt tillgängligt när sökord ger olika resultat i olika länder?

På svenska säger de att: Googles målsättning är att ordna världens samlade information och göra den tillgänglig för alla. Men den var inte tillgänglig för alla, så var det värt att gå in på den kinesiska marknaden och faktiskt tappa i trovärdighet på vägen? För vilka sidor har den svenska regeringen betalat Google.se för att inte låta oss hitta? En avspelning av Tsunamibanden kanske?

Nej det var en konspirationsteori för långt kanske, ärligt talat: Good for Google att de tar sig ur Kina!

/Elin

Besviken på rättsystemet, eller vad det nu är...

Under tiden jag var i Japan kunde jag inte göra annat än längta tillbaka till Sverige, helt ärligt så gick väldigt mycket av min energi åt att lovprisa den svenska modellen när det kom till allt från skolsystem till valsystem. Sen var det en djup svacka i april när TPB-domen kom, så djup att det resulterade i politiskt engagemang och starta en blogg.

Nu är jag tillbaka i Sverige, detta förlovade land vars välfärd och husisolering jag saknat så innerligt, och ändå känner jag mig återigen besviken på Sverige och dess sätt att handskas med saker och ting.

Antagligen är jag för naiv när jag tänker på Sverige, lite som om Det Lilla Landet Lagom/Det Långa Landet Falukorv/Mellanmjölkens Förlovade Land är lika magiskt som Landet Ingenstans eller Narnia. Allt hemskt hålls utanför Sveriges gränser, alla krig, alla (större) orättvisor...vi värderar människor här, demokrati, frihet, broderskap, jämlikhet...Viva la France! eeh...eller nåt.

Det är klart att man blir besviken när man har så ouppnåeliga visioner om sitt hemland, det är lite som när man inser att ens föräldrar faktiskt är människor och kan göra fel de också. Fast då denna upplevelse fick mig att förstå och komma mina föräldrar närmare så känns det fortfarande som om jag om och om igen får min bild av Sverige som ett underbart land förstört. Jag känner mig mindre och mindre trygg, en del av mitt liv känns otrygg och det obehagskänslan sprider sig ut i resten av livet.

Jag är en goodie-goodie; drack inte innan jag var 18 (utom den där klassfesten i Svartbyn då), har stora problem att köra för fort, kan inte kasta skräp på marken utomhus...att sitta och fundera på om jag bryter mot lagar när jag lever mitt liv så som jag lärt mig det känns jättekonstigt. När statens syn på vad som är rätt går emot vad jag tycker är rätt, hur gör man då? För det är ju ändå staten som bestämmer.

Jag vill tro på Reinfeldt när han säger att han inte ska skicka polisen på en hel generation, jag vill tro att cencurering av internet är något man bara gör i Kina (och Tyskland och Finland och...), jag vill tro att Sverige är bättre än alla andra länder, jag vill tro att vi är banbrytande i rättigheter och frihet...

Jag vill tro...jag vill...det är bara så svårt när jag bevisas fel om och om igen.

/Elin

Anonymitet

Det pratas hemskt mycket om anonymitet i debatterna kring och om internet- och integritetspolitiken. Lustigt är att de flesta ser det som en fundamental rättighet att få vara anonym i den fysiska världen samtidigt som inte alls lika många ser det som något naturligt att vara anonym på internet. Det är konstigt, varför skulle anonymiteten, som är så viktig för att kunna upprätthålla yttrandefriheten, tryckfriheten och åsiktsfriheten, plötsligt inte gälla i det medium där människor idag uttrycker sina åsikter som mest. Eller gällde bara dessa friheter när de flesta av oss nöjde oss med att knyta näven i fickan? Har det blivit för många av oss som har en åsikt och faktiskt säger något nu? Blev det för mycket åsikter där mitt i friheten?

Både nu och då går kändisar ut och säger att de tänker sluta blogga för att någon har skrivit en dum kommentar för mycket i deras kommentarfält eller att de har fått hotmail som är omöjliga att spåra. Jonas Gardell har pratat om en ansiktslös pöbel som går till attack genom datorerna och visst förstår jag att det är läskigt att bli hotad och trakaserad, jag har inte ens tänkt dra upp det där med valet om att vara offentlig person för det är inte kul i alla fall...Samtidigt tror jag att, anonymitet eller inte, så skulle vi inte få bort det faktum att folk är otrevligare över internet än vad de är face-to-face. Det är bara naturligt eftersom det är längre mellan mig och den jag skriver till. Nätmobbing är ju ett faktum i dagens samhälle och det går ofta via kanaler där offret känner mobbarna (msn, facebook, alla andra forum...)

Innan jag startade den här bloggen var jag själv nervös att jag skulle försätta mig i situationer där jag skulle vara tvungen att försvara åsikter som jag visserligen hade men som jag inte tänkt över så ingående. För tänk om jag haft fel åsikter? Tänk om jag inte kunde argumentera för min sak? Nu har dock lite av min hybris lagt sig och jag har insett att ni är inte så många som läser här, sen har jag också insett att jag kan försvara det jag faktiskt sitter här och skriver...för att inte tala om att jag har rätt att ändra mig.

Jag försöker att vara anonym på internet så lite som möjligt eftersom jag vill kunna stå för allt jag skriver och det jag inte står för skriver jag inte (det är därför jag skriver mitt namn längst ner på varje post och även i titeln på bloggen). Därför var det där med att ha åsikter ännu läskigare, men jag vill ändå att folk ska veta att det här är jag och det här är vad jag tycker. Samtidigt anser jag inte att psedonymer eller anonyma författare gör något skrivet mindre trovärdigt eller slagkraftigt. Det kan faktiskt vara tvärt om.

Innan jag blev engagaerad i det här med politik (och blogging) så var det för några år sedan stora raballder när en författare bakom ett psedonym, Isabella Lund, som skrev om hur det är att vara eskort i Sverige blev hotad med att få sin identitet röjd. Detta ledde till att författaren helt slutade skriva eftersom författaren ville skydda sina barn från att ha en förälder som fick en horstämpel. Jag är nu glad att se att bloggen är up-and-running igen och att Isabella Lund inte tystades för alltid.

I USA har en domstol tvingat Google att lämna ut uppgifter om en anonym bloggare som hade förolämpat en f.d. Vogge model. Ingen skulle väl säga att det hotade demokratin särskillt mycket att en bloggare fick be om ursäkt för att ha kallat en model för en "skank", men om anonymiteter börjar kunna röjas med hjälp av domstol för en förolämpnings skull, hur länge kan det då inte dröja innan USA:s regering börjar flagga politiska bloggar och kräva uppgifter på dem också? och hur lång tid tar det sen innan det sprider sig? Då är det inte längre frågan om, som i fallet Isabella Lund, en privatperson som hotar med att röja en annan privatpersons identitet utan då blir det frågan om brott mot grundläggande rättigheter.

Samtidigt, mitt i denna klappjakt efter alla som gömmer sig bakom namn som inte är deras egna (...inte ens Lars Kepler fick förbli anonym. Varför brydde sig folk om vem han var?) har mitt universitetet infört anonyma tentor. Jag vet ännu inte hur det funkar eftersom jag inte skrivit någon tenta på detta vis än, men det har något med LiU-kort och sifferkoder att göra. Jag har ingen klarhet i varför detta görs, men antar att det ligger något i att ingen ska kunna påstå sig bli diskrimminerad (av vilken anledning man nu än kan komma på). I den marknadsundersökning jag gjorde igår anser dock ingen av LiU-studenterna att de har blivit diskirminerade på en tenta (i min pool fanns: en norrbottnisk kvinna, en invandrad man och en man från stockholmstrakten, varierat och bra! Nu behöver jag inte läsa kursen i marknadsundersökning.).

För att inte tala om pratet om anonyma CV som diskuteras både nu och då, inte minst på nyheterna. Här anser tydligen det svenska samhället att anonymitet är att föredra, så vad är den egentliga skillnaden mellan att ha ett anonymt CV och vilja skriva saker under psedonymer? Hur skiljer sig anonyma tentor från att jag inte vill att någon ska läsa mina sms? Och varför gör man skilnad på brev och mail? Jäklar vilket liv det skulle bli om folk läste mina brev!

Det där med anonymitet är knivit och har nog fler eggar än någon egentligen kan föreställa sig. För det är dåligt när människor gömmer sig bakom andra namn för att göra någon illa. Samtidigt är det lika dåligt om någon skulle bli diskriminerad för att skriva ut sitt namn på ett CV. Om man inte kan blida oppinion för att man är rädd att bli "märkt" så är det slutet för de demokratiska staterna. Kan man inte lita på källskyddet eller tystnadsplikten för den delen, hur ska vi någonsin kunna lita på något då? Så jag tar hellre anonymitet överallt än på av regeringen utvalda ställen.

Sen till alla som slutar blogga för att kommentarerna blir jobbiga, eller för den sakens skull till alla som bara skriver dumheter för att jäklas vill jag bara citera Knatten på Knappnytt.nu: "Åh nej! En person från internet tycker inte om mig. Mitt liv är förstört. Du, sitt ner, håll käften, och lär dig använda KOMMATECKEN!"

Har jag förrsten sagt att jag har Banhof som leverantör nu?

/Elin