För ett fritt Kina

Jag gillar årets Nobelpristagare. Fysikpriset är otroligt intressant, kemipriset är ännu tuffare, det i litteratur är kanske lika "jaha" som alltid men medicin- eller fysiologipriset har verkligen gjort mycket till världen. Nobelpriset som jag gillar mest är dock det som tillkännagavs idag av den norska Nobel kommittén. Fredspriset gick i år till kinesiske Liu Xiaboo.

Detta trots att halva världen tassar på tå runt Kina och trots att Kina hotat med sanktioner mot Norge ifall de lägger sig i detta. Jag är stolt över den norska Nobel kommittén, att de faktiskt belönar någon som kämpat, och kämpar, för en bättre värld. Få ledare i västvärlden vågar sätta sig mot Kina i dagsläget, så tänk vilket mod det måste krävas för att sätta sig upp mot regimen inifrån. Från andra sidan gränsen kan vi nog inte ens föreställa oss vad som faktiskt föregår i Kina, men jag är säker på att Liu Xiaboo vet, han som för andra gången sitter i fängelse för att han tror att Kina kan bli ett rättvist land. Ändå gör han det, ändå utsätter han sig för det.

I och med den här utmärkelsen har fredspriset stigit lite i graderna hos mig igen. Att ge det till Obama förra året känns jättemärkligt i jämförelse. Obamas pris kändes som en tro på framtiden, ett hopp om något som inte hänt ännu. Hopp och tro är bra, men jag anser inte att det förtjänar ett pris.

De sa på Rapport att Kina strypt sändningarna av CNN i landet och att de släckte ner delar av internet efter att priset tillkännagetts. Hur kunde det här landet få hålla i OS? Är vi verkligen så rädda för Kina? Är de så farliga?

Ifall de faktiskt är så farliga så är det här priset ännu viktigare och den norska Nobel kommitténs handlande ännu mer beundransvärt. Någon måste stå upp mot överheten och när de enda som vågar är de små människorna som så lätt kan krossas så blir det här stödet och förhoppningsvis den följande debatten ännu viktigare!

Jag hoppas att Liu Xiaboo lyckas ta sig till Norge, men jag har hört att det är svårt att få permission från kinesiska fängelser för att äta middag med den norska kungafamiljen.

/Elin

Nu är vi visst jämställda!

Är det inte underbart? Vi har kommit så lång nu i Sverige att vi inte längre behöver ett jämställdhetsdepartement. Det måste ju betyda att vi lever i ett jämställt samhälle eller hur?

Miljödepartementet måste finnas kvar eftersom miljöfrågorna är viktiga och olösta, utbildningsdepartementet lika så för var skulle man annars fundera på ifall skolbarn ska ha betyg från åk 7 eller åk 8? Försvarsdepartementet behöver vi mer än någonsin nu när de skjuter på svenskar i Afghanistan och arbetsmarknadsdepartementets frågor borde ju vara de viktigaste i hela Sverige med tanken på att arbete var det enda som debatterades under valkampanjen.

Därför måste det ju vara så att jämställdheten i Sverige inte längre är ett problem, det finns inga viktiga frågor kvar att lösa eller debattera och ärligt talat så bryr ju vi väljare oss inte tillräckligt mycket för att våra politiker ska behöva slösa luft på det. Så vi lägger ner skiten, sparar skattepengar gör det också! Från och med nu ska jämställdhet bara diskuteras under utbildningsdepartementet eftersom det i dagsläget bara är skolans värld som är ojämställd. Fast med tanke på att betygsfrågan nog kommer ta lite tid så får politikerna skjuta lite på det där med jämställdhetsfrågorna till senare.

För något år sedan försökte jag förklara för en kompis att Sverige inte var jämställt ännu vad han än trodde. Jag argumenterade med olika ingångslön, uppsägningar vid graviditeter, horstämplar, bristen på hemmamän, studier på uppdelning av arbetet i hemmet, föräldraledighet och en hel del annat. Svaret jag fick tillbaka var: "Du har fel, det är inte så".

Ja men då så! Det är inte så, jag har fel (och är antagligen kvinnligt överkänslig), kvinnor och män är fullständigt jämlika. Det är bra att regeringen har insett det och tagit bort hela departementet. Vad tänkte jag med? Ärligt talat, jag borde veta bättre. Hur ska jag som kvinna kunna veta om jag är jämställd mannen? Om en man säger att vi är jämställda då är vi det, även om jag kommer få sämre lön för samma jobb. Även om jag kan bli uppsagd för att jag blir förälder men inte han. Även om kvinnor förväntas sköta jobb och barn medan män får medalj om de gör det samma. Om en man säger att vi är jämställda så är vi väl det. Jävla feminister som alltid ska gnälla...och ändå påstår jag inte att jag är feminist, det är alldeles för jobbigt, det finns alldeles för mycket att bli ledsen över som feminist. Jag blir bara lite lagom personligt upprörd över att mina manliga kursare kommer få bättre villkor i arbetslivet än jag själv och att jag bara ska acceptera det för att det alltid varit så.

Jag vill inte låta bitter, men det är så svårt att låta bli.

Andra halvan av det nu upplösta departementet läggs på arbetsmarknadsdepartementet. Det ser jag som delvis riktigt bra för jag tror på integration via arbetsmarknaden, men när ska de få lite tid över för att titta till Sveriges minoriteter eller urban utveckling när de är upptagna med att skaffa jobb åt ungdomarna? Jobben, jobben, jobben...inget är viktigare än jobben.

Jag hoppas att tanken i alla fall är god, jag hoppas att tanken är att jämställs- och integrationsfrågor ska genomsyra alla departement. För det vore toppen! Även om jag hade hoppats på att detta redan var praxis. Ärligt talat tror jag det blir som etik och moral i gymnasiet, det är tänkt att etiska och moraliska perspektiv i alla ämnen, men hur tar du in etik i Matte B? För att diskutera såna saker som behövdes ändå ämnet "Etik och religion A", så visst, fine, att jämställdhet är något som ska influera allt men det betyder inte att behovet av departementet försvinner.

/Elin

Hur kan våld någonsin hjälpa demokratin?

Sitter och lyssnar på nyheterna eftersom jag vill höra vad de säger om TPB-rättegången och hör att de har varit tvungen att höja säkerheten i riksdagen efter att SD kommit in eftersom egentligen alla av de 20 riksdagsledamöterna lever under en hotbild enligt Rapport.

Jag förstår inte hur människor tänker. Hur kan det bli bättre av att hota någon? Att ge igen med deras egen medicin eller liknande köper jag inte. Bara för att någon är en idiot behöver inte alla vara idioter. Det är ju precis det som vi är rädda för, att alla ska bli idioter, att det ska gå som i Danmark och att de andra partierna tar efter SD:s retorik.

Jag gör ett vågat antagande och säger att de som hotar SD:s riksdagsledamöter inte röstade på dem, med andra ord vill de ha ett öppet och demokratiskt samhälle (eller så röstade de på nazistpartiet i Grästorp). Det är svårt att upprätthålla ett öppet och demokratiskt samhälle när våra folkvalda inte kan utföra sitt arbete utan att behöva två vakter vid sin sida. Vilka dumma idéer dessa folkvalda än må ha.

Skrämmande nog börjar jag tro att det är de 94 % av svenska folket som inte röstade på SD som är största hotet mot demokratin och inte SD per se. Våld föder våld heter det ju och ärligt talat verkar det som om SD föder idioter.

/Elin

Bevara demokratin, även om vi inte vill!

(asofterworld.com för bättre bild)

Läste just att socialdemokraterna och miljöpartiet beslutat sig för att låta sverigedemokraterna vara med och leka i utskotten till sist med motiveringen:

Att minska antalet platser skulle uppfattas som att vi manipulerar för att Sverigedemokraterna inte ska få komma med i utskotten

Det är sant. Hur gärna de än kanske skulle behöva och av andra skäl vilja minska antalet platser i utskotten så skulle det ses som ett systematiskt sätt att stänga ute sverigedemokraterna och det kan man inte göra i ett demokratiskt samhälle. Det är ju lite av problemet med demokratin, även dumma idéer har rätt att höras. Har man bestämt sig för att ha demokrati kan man inte stänga ute folk vars åsikter man inte gillar. Behöver man minska antalet platser i utskotten får man göra det nästa mandatperiod (eller mitt i om man nu får göra det?).

Jag tycker inte om tanken på att sverigedemokraterna ska sitta med i utskotten (även om jag in ärlighetens namn inte vet exakt vad som händer i "de där utskotten", men det låter ju viktigt) för att inte tala om hur illa det är att sverigedemokraterna får vara med och utse nämndemän som bland annat kommer att fatta beslut i asylfall. Ändå är det samma sak här, man kan inte hitta på nya regler bara för att man inte vill ge vissa personer makt.

Visserligen står det inget i diskrimineringslagen att man inte får utesluta folk på grund av deras åsikter, men skulle det verkligen vara ett samhälle vi vill ha? Där våra politiker mobbar sina kollegor? Jag har inga illusioner om att politiker är bättre människor än vi andra, men ändå, och mobbing är faktiskt förbjuden.

För att inte tala om att man inte kan anklaga sverigedemokraterna för att inte värdera alla människor lika om man sedan vänder sig om och ignorerar deras åsikter bara för att man inte gillar det. Det underminerar demokratin. Tyvärr. Demokrati är något vi tycker om eller hur? Den är inte 100 %-ig, men det är det bästa vi har för stunden (och de senaste 4 000 åren?).

Det var någon på morgonsoffan (svt eller tv4) som sa att dagens valsystem (med mandaten och så vidare) utformades för att hålla kommunisterna borta från riksdagen. I retrospekt är det lite komiskt tyckte jag, men i dagsläget kanske borde se om det för att slippa diskussionerna.

/Elin

Något att tänka på

Bilden är ursprungligen från Rick Falkvinges blogg.

/Elin

På fyra år ska jag ska jag göra skillnad

Jag tänkte ta upp den här bloggen igen. Inte för Piratpartiets skull utan för Sveriges skull.

Jag röstade Pirat i det här valet eftersom jag litade på det svenska folket, men jag ska sluta med det nu. Jag litar inte längre på att det svenska folket kan ta vettiga beslut. I ärlighetens namn trodde jag att svenska folket skulle rösta rödgrönt, att idioter skulle rösta på Sverigedemokraterna och att jag skulle rösta på integritetsfrågorna eftersom det är vad jag då anser viktigast.

Jag anser integritetsfrågorna som viktigast när någon annan tar hand om välfärden. Men tydligen gör inte folk det längre och därför måste jag kasta ut Piratpartiets valprogram. Förhoppningsvis kan jag återuppta det någon gång, men jag kommer inte lita på att svenska folket röstar rätt längre. Tydligen är vi lika egoistiska och kapitalistiska som amerikanarna. Grattis Sverige.

På fyra år ska jag göra skillnad. På fyra år ska jag få er att rösta på välfärden och inte på den privata plånboken.

/Elin

Anonymitet

Det pratas hemskt mycket om anonymitet i debatterna kring och om internet- och integritetspolitiken. Lustigt är att de flesta ser det som en fundamental rättighet att få vara anonym i den fysiska världen samtidigt som inte alls lika många ser det som något naturligt att vara anonym på internet. Det är konstigt, varför skulle anonymiteten, som är så viktig för att kunna upprätthålla yttrandefriheten, tryckfriheten och åsiktsfriheten, plötsligt inte gälla i det medium där människor idag uttrycker sina åsikter som mest. Eller gällde bara dessa friheter när de flesta av oss nöjde oss med att knyta näven i fickan? Har det blivit för många av oss som har en åsikt och faktiskt säger något nu? Blev det för mycket åsikter där mitt i friheten?

Både nu och då går kändisar ut och säger att de tänker sluta blogga för att någon har skrivit en dum kommentar för mycket i deras kommentarfält eller att de har fått hotmail som är omöjliga att spåra. Jonas Gardell har pratat om en ansiktslös pöbel som går till attack genom datorerna och visst förstår jag att det är läskigt att bli hotad och trakaserad, jag har inte ens tänkt dra upp det där med valet om att vara offentlig person för det är inte kul i alla fall...Samtidigt tror jag att, anonymitet eller inte, så skulle vi inte få bort det faktum att folk är otrevligare över internet än vad de är face-to-face. Det är bara naturligt eftersom det är längre mellan mig och den jag skriver till. Nätmobbing är ju ett faktum i dagens samhälle och det går ofta via kanaler där offret känner mobbarna (msn, facebook, alla andra forum...)

Innan jag startade den här bloggen var jag själv nervös att jag skulle försätta mig i situationer där jag skulle vara tvungen att försvara åsikter som jag visserligen hade men som jag inte tänkt över så ingående. För tänk om jag haft fel åsikter? Tänk om jag inte kunde argumentera för min sak? Nu har dock lite av min hybris lagt sig och jag har insett att ni är inte så många som läser här, sen har jag också insett att jag kan försvara det jag faktiskt sitter här och skriver...för att inte tala om att jag har rätt att ändra mig.

Jag försöker att vara anonym på internet så lite som möjligt eftersom jag vill kunna stå för allt jag skriver och det jag inte står för skriver jag inte (det är därför jag skriver mitt namn längst ner på varje post och även i titeln på bloggen). Därför var det där med att ha åsikter ännu läskigare, men jag vill ändå att folk ska veta att det här är jag och det här är vad jag tycker. Samtidigt anser jag inte att psedonymer eller anonyma författare gör något skrivet mindre trovärdigt eller slagkraftigt. Det kan faktiskt vara tvärt om.

Innan jag blev engagaerad i det här med politik (och blogging) så var det för några år sedan stora raballder när en författare bakom ett psedonym, Isabella Lund, som skrev om hur det är att vara eskort i Sverige blev hotad med att få sin identitet röjd. Detta ledde till att författaren helt slutade skriva eftersom författaren ville skydda sina barn från att ha en förälder som fick en horstämpel. Jag är nu glad att se att bloggen är up-and-running igen och att Isabella Lund inte tystades för alltid.

I USA har en domstol tvingat Google att lämna ut uppgifter om en anonym bloggare som hade förolämpat en f.d. Vogge model. Ingen skulle väl säga att det hotade demokratin särskillt mycket att en bloggare fick be om ursäkt för att ha kallat en model för en "skank", men om anonymiteter börjar kunna röjas med hjälp av domstol för en förolämpnings skull, hur länge kan det då inte dröja innan USA:s regering börjar flagga politiska bloggar och kräva uppgifter på dem också? och hur lång tid tar det sen innan det sprider sig? Då är det inte längre frågan om, som i fallet Isabella Lund, en privatperson som hotar med att röja en annan privatpersons identitet utan då blir det frågan om brott mot grundläggande rättigheter.

Samtidigt, mitt i denna klappjakt efter alla som gömmer sig bakom namn som inte är deras egna (...inte ens Lars Kepler fick förbli anonym. Varför brydde sig folk om vem han var?) har mitt universitetet infört anonyma tentor. Jag vet ännu inte hur det funkar eftersom jag inte skrivit någon tenta på detta vis än, men det har något med LiU-kort och sifferkoder att göra. Jag har ingen klarhet i varför detta görs, men antar att det ligger något i att ingen ska kunna påstå sig bli diskrimminerad (av vilken anledning man nu än kan komma på). I den marknadsundersökning jag gjorde igår anser dock ingen av LiU-studenterna att de har blivit diskirminerade på en tenta (i min pool fanns: en norrbottnisk kvinna, en invandrad man och en man från stockholmstrakten, varierat och bra! Nu behöver jag inte läsa kursen i marknadsundersökning.).

För att inte tala om pratet om anonyma CV som diskuteras både nu och då, inte minst på nyheterna. Här anser tydligen det svenska samhället att anonymitet är att föredra, så vad är den egentliga skillnaden mellan att ha ett anonymt CV och vilja skriva saker under psedonymer? Hur skiljer sig anonyma tentor från att jag inte vill att någon ska läsa mina sms? Och varför gör man skilnad på brev och mail? Jäklar vilket liv det skulle bli om folk läste mina brev!

Det där med anonymitet är knivit och har nog fler eggar än någon egentligen kan föreställa sig. För det är dåligt när människor gömmer sig bakom andra namn för att göra någon illa. Samtidigt är det lika dåligt om någon skulle bli diskriminerad för att skriva ut sitt namn på ett CV. Om man inte kan blida oppinion för att man är rädd att bli "märkt" så är det slutet för de demokratiska staterna. Kan man inte lita på källskyddet eller tystnadsplikten för den delen, hur ska vi någonsin kunna lita på något då? Så jag tar hellre anonymitet överallt än på av regeringen utvalda ställen.

Sen till alla som slutar blogga för att kommentarerna blir jobbiga, eller för den sakens skull till alla som bara skriver dumheter för att jäklas vill jag bara citera Knatten på Knappnytt.nu: "Åh nej! En person från internet tycker inte om mig. Mitt liv är förstört. Du, sitt ner, håll käften, och lär dig använda KOMMATECKEN!"

Har jag förrsten sagt att jag har Banhof som leverantör nu?

/Elin