För ett fritt Kina

Jag gillar årets Nobelpristagare. Fysikpriset är otroligt intressant, kemipriset är ännu tuffare, det i litteratur är kanske lika "jaha" som alltid men medicin- eller fysiologipriset har verkligen gjort mycket till världen. Nobelpriset som jag gillar mest är dock det som tillkännagavs idag av den norska Nobel kommittén. Fredspriset gick i år till kinesiske Liu Xiaboo.

Detta trots att halva världen tassar på tå runt Kina och trots att Kina hotat med sanktioner mot Norge ifall de lägger sig i detta. Jag är stolt över den norska Nobel kommittén, att de faktiskt belönar någon som kämpat, och kämpar, för en bättre värld. Få ledare i västvärlden vågar sätta sig mot Kina i dagsläget, så tänk vilket mod det måste krävas för att sätta sig upp mot regimen inifrån. Från andra sidan gränsen kan vi nog inte ens föreställa oss vad som faktiskt föregår i Kina, men jag är säker på att Liu Xiaboo vet, han som för andra gången sitter i fängelse för att han tror att Kina kan bli ett rättvist land. Ändå gör han det, ändå utsätter han sig för det.

I och med den här utmärkelsen har fredspriset stigit lite i graderna hos mig igen. Att ge det till Obama förra året känns jättemärkligt i jämförelse. Obamas pris kändes som en tro på framtiden, ett hopp om något som inte hänt ännu. Hopp och tro är bra, men jag anser inte att det förtjänar ett pris.

De sa på Rapport att Kina strypt sändningarna av CNN i landet och att de släckte ner delar av internet efter att priset tillkännagetts. Hur kunde det här landet få hålla i OS? Är vi verkligen så rädda för Kina? Är de så farliga?

Ifall de faktiskt är så farliga så är det här priset ännu viktigare och den norska Nobel kommitténs handlande ännu mer beundransvärt. Någon måste stå upp mot överheten och när de enda som vågar är de små människorna som så lätt kan krossas så blir det här stödet och förhoppningsvis den följande debatten ännu viktigare!

Jag hoppas att Liu Xiaboo lyckas ta sig till Norge, men jag har hört att det är svårt att få permission från kinesiska fängelser för att äta middag med den norska kungafamiljen.

/Elin

Nu är vi visst jämställda!

Är det inte underbart? Vi har kommit så lång nu i Sverige att vi inte längre behöver ett jämställdhetsdepartement. Det måste ju betyda att vi lever i ett jämställt samhälle eller hur?

Miljödepartementet måste finnas kvar eftersom miljöfrågorna är viktiga och olösta, utbildningsdepartementet lika så för var skulle man annars fundera på ifall skolbarn ska ha betyg från åk 7 eller åk 8? Försvarsdepartementet behöver vi mer än någonsin nu när de skjuter på svenskar i Afghanistan och arbetsmarknadsdepartementets frågor borde ju vara de viktigaste i hela Sverige med tanken på att arbete var det enda som debatterades under valkampanjen.

Därför måste det ju vara så att jämställdheten i Sverige inte längre är ett problem, det finns inga viktiga frågor kvar att lösa eller debattera och ärligt talat så bryr ju vi väljare oss inte tillräckligt mycket för att våra politiker ska behöva slösa luft på det. Så vi lägger ner skiten, sparar skattepengar gör det också! Från och med nu ska jämställdhet bara diskuteras under utbildningsdepartementet eftersom det i dagsläget bara är skolans värld som är ojämställd. Fast med tanke på att betygsfrågan nog kommer ta lite tid så får politikerna skjuta lite på det där med jämställdhetsfrågorna till senare.

För något år sedan försökte jag förklara för en kompis att Sverige inte var jämställt ännu vad han än trodde. Jag argumenterade med olika ingångslön, uppsägningar vid graviditeter, horstämplar, bristen på hemmamän, studier på uppdelning av arbetet i hemmet, föräldraledighet och en hel del annat. Svaret jag fick tillbaka var: "Du har fel, det är inte så".

Ja men då så! Det är inte så, jag har fel (och är antagligen kvinnligt överkänslig), kvinnor och män är fullständigt jämlika. Det är bra att regeringen har insett det och tagit bort hela departementet. Vad tänkte jag med? Ärligt talat, jag borde veta bättre. Hur ska jag som kvinna kunna veta om jag är jämställd mannen? Om en man säger att vi är jämställda då är vi det, även om jag kommer få sämre lön för samma jobb. Även om jag kan bli uppsagd för att jag blir förälder men inte han. Även om kvinnor förväntas sköta jobb och barn medan män får medalj om de gör det samma. Om en man säger att vi är jämställda så är vi väl det. Jävla feminister som alltid ska gnälla...och ändå påstår jag inte att jag är feminist, det är alldeles för jobbigt, det finns alldeles för mycket att bli ledsen över som feminist. Jag blir bara lite lagom personligt upprörd över att mina manliga kursare kommer få bättre villkor i arbetslivet än jag själv och att jag bara ska acceptera det för att det alltid varit så.

Jag vill inte låta bitter, men det är så svårt att låta bli.

Andra halvan av det nu upplösta departementet läggs på arbetsmarknadsdepartementet. Det ser jag som delvis riktigt bra för jag tror på integration via arbetsmarknaden, men när ska de få lite tid över för att titta till Sveriges minoriteter eller urban utveckling när de är upptagna med att skaffa jobb åt ungdomarna? Jobben, jobben, jobben...inget är viktigare än jobben.

Jag hoppas att tanken i alla fall är god, jag hoppas att tanken är att jämställs- och integrationsfrågor ska genomsyra alla departement. För det vore toppen! Även om jag hade hoppats på att detta redan var praxis. Ärligt talat tror jag det blir som etik och moral i gymnasiet, det är tänkt att etiska och moraliska perspektiv i alla ämnen, men hur tar du in etik i Matte B? För att diskutera såna saker som behövdes ändå ämnet "Etik och religion A", så visst, fine, att jämställdhet är något som ska influera allt men det betyder inte att behovet av departementet försvinner.

/Elin

Hur kan våld någonsin hjälpa demokratin?

Sitter och lyssnar på nyheterna eftersom jag vill höra vad de säger om TPB-rättegången och hör att de har varit tvungen att höja säkerheten i riksdagen efter att SD kommit in eftersom egentligen alla av de 20 riksdagsledamöterna lever under en hotbild enligt Rapport.

Jag förstår inte hur människor tänker. Hur kan det bli bättre av att hota någon? Att ge igen med deras egen medicin eller liknande köper jag inte. Bara för att någon är en idiot behöver inte alla vara idioter. Det är ju precis det som vi är rädda för, att alla ska bli idioter, att det ska gå som i Danmark och att de andra partierna tar efter SD:s retorik.

Jag gör ett vågat antagande och säger att de som hotar SD:s riksdagsledamöter inte röstade på dem, med andra ord vill de ha ett öppet och demokratiskt samhälle (eller så röstade de på nazistpartiet i Grästorp). Det är svårt att upprätthålla ett öppet och demokratiskt samhälle när våra folkvalda inte kan utföra sitt arbete utan att behöva två vakter vid sin sida. Vilka dumma idéer dessa folkvalda än må ha.

Skrämmande nog börjar jag tro att det är de 94 % av svenska folket som inte röstade på SD som är största hotet mot demokratin och inte SD per se. Våld föder våld heter det ju och ärligt talat verkar det som om SD föder idioter.

/Elin

En seger för byråkratin och ett osänkbart skepp

Det här hade jag missat! Hade ni? Jag känner en liten skadeglädje bubbla i mitt bröst. Det bästa kan ju vara att det kommer vara EU:s byråkrati som kommer göra att det är fritt fram för fildelning en stund till. Det var tydligen någon vecka sedan HD skickade iväg fallet till EU-domstolen, men för någon vecka sedan var det valkampanjande på alla TV:s kanaler och det var ett annat icke-riksdagsparti som fick ta all tid. De etablerade partierna hade lärt sig från EU-valet att inte ge Piratpartiet så mycket tid i media, tyvärr verkar de inte ha sett samma koppling med Sverigedemokraterna...

Det övergår faktiskt min förstånd hur jag kan ha följt nyheterna intensivare än normalt de senaste veckorna och inte fått reda på att Antipiratbyrån nu för tiden kan handla utan hjälp av polisen. Fast det är ju klart, det låg inte i medias intresse just då. Gör det någonsin det?

Att ett rättfall, som IPRED-fallet med de fildelade ljudböckerna är, skickas till EU-domstolen innebär det i korta drag att svenskt rättsväsende kan döma i andra, liknande, fall under tiden eftersom man inte vet vad den högsta juridiska instansen ska säga. Så...fildela på och håll tummarna för att EU-domstolen tappar bort papperna.

Lagom till detta så ska TPB upp i hovrätten. Det är också något som det inte pratats om så mycket som förra gånger. Väldigt lägligt har rättegången lagts just efter valet istället för just före valet som sist.

Jag läste i SvD en idiotisk artikel om att TPB skulle vara knäckt och att piratrörelsen skulle vara död. Jag vet inte riktigt vad de menar det med, framförallt blir jag förvirrad eftersom jag själv just röstat på Piratpartiet och tagit upp mitt politiska engagemang igen. Så jag vet hur mycket jag har missat. Det är sjukt mycket som gått mig förbi eftersom gammelmedia har slutat att föra fram integritetsfrågorna.

Visst, partiet syns inte i media lika ofta som tidigare, men har dock poppat fram oftare än F! under valkampanjen. Sen om SvD inte vill skriva om Piratpartiet, TPB eller piratrörelsen så betyder det inte automatiskt att allt är borta. "Syns inte, finns inte" är bara något som fungerar på vildvittror (ett ord som märkligt nog ligger med i Firefoxs stavningskontroll).

Att TPB skulle ha kapsejsat skulle jag aldrig ha kunnat tro på. Inte minst för att jag har sett vilken aktivitet det är på sidan men också för det engagemang och den glöd som killarna bakom sidan har. Det är som de säger i Man in Black "Elvis didn't die, he just went home", och det är lite samma sak...De har inte försvunnit, inget i rörelsen har, allt är bara lite omgrupperat.

/Elin

Bevara demokratin, även om vi inte vill!

(asofterworld.com för bättre bild)

Läste just att socialdemokraterna och miljöpartiet beslutat sig för att låta sverigedemokraterna vara med och leka i utskotten till sist med motiveringen:

Att minska antalet platser skulle uppfattas som att vi manipulerar för att Sverigedemokraterna inte ska få komma med i utskotten

Det är sant. Hur gärna de än kanske skulle behöva och av andra skäl vilja minska antalet platser i utskotten så skulle det ses som ett systematiskt sätt att stänga ute sverigedemokraterna och det kan man inte göra i ett demokratiskt samhälle. Det är ju lite av problemet med demokratin, även dumma idéer har rätt att höras. Har man bestämt sig för att ha demokrati kan man inte stänga ute folk vars åsikter man inte gillar. Behöver man minska antalet platser i utskotten får man göra det nästa mandatperiod (eller mitt i om man nu får göra det?).

Jag tycker inte om tanken på att sverigedemokraterna ska sitta med i utskotten (även om jag in ärlighetens namn inte vet exakt vad som händer i "de där utskotten", men det låter ju viktigt) för att inte tala om hur illa det är att sverigedemokraterna får vara med och utse nämndemän som bland annat kommer att fatta beslut i asylfall. Ändå är det samma sak här, man kan inte hitta på nya regler bara för att man inte vill ge vissa personer makt.

Visserligen står det inget i diskrimineringslagen att man inte får utesluta folk på grund av deras åsikter, men skulle det verkligen vara ett samhälle vi vill ha? Där våra politiker mobbar sina kollegor? Jag har inga illusioner om att politiker är bättre människor än vi andra, men ändå, och mobbing är faktiskt förbjuden.

För att inte tala om att man inte kan anklaga sverigedemokraterna för att inte värdera alla människor lika om man sedan vänder sig om och ignorerar deras åsikter bara för att man inte gillar det. Det underminerar demokratin. Tyvärr. Demokrati är något vi tycker om eller hur? Den är inte 100 %-ig, men det är det bästa vi har för stunden (och de senaste 4 000 åren?).

Det var någon på morgonsoffan (svt eller tv4) som sa att dagens valsystem (med mandaten och så vidare) utformades för att hålla kommunisterna borta från riksdagen. I retrospekt är det lite komiskt tyckte jag, men i dagsläget kanske borde se om det för att slippa diskussionerna.

/Elin

Något att tänka på

Bilden är ursprungligen från Rick Falkvinges blogg.

/Elin

På fyra år ska jag ska jag göra skillnad

Jag tänkte ta upp den här bloggen igen. Inte för Piratpartiets skull utan för Sveriges skull.

Jag röstade Pirat i det här valet eftersom jag litade på det svenska folket, men jag ska sluta med det nu. Jag litar inte längre på att det svenska folket kan ta vettiga beslut. I ärlighetens namn trodde jag att svenska folket skulle rösta rödgrönt, att idioter skulle rösta på Sverigedemokraterna och att jag skulle rösta på integritetsfrågorna eftersom det är vad jag då anser viktigast.

Jag anser integritetsfrågorna som viktigast när någon annan tar hand om välfärden. Men tydligen gör inte folk det längre och därför måste jag kasta ut Piratpartiets valprogram. Förhoppningsvis kan jag återuppta det någon gång, men jag kommer inte lita på att svenska folket röstar rätt längre. Tydligen är vi lika egoistiska och kapitalistiska som amerikanarna. Grattis Sverige.

På fyra år ska jag göra skillnad. På fyra år ska jag få er att rösta på välfärden och inte på den privata plånboken.

/Elin

Googles censur i Kina släpper

När jag tittade på svt:s nyårskrönika för 2009 kände jag att det var dags att sätta mig in i politiken igen eftersom de vinklade Piratpartiet till att vara ett parti som enbart stödde fildelning och brott mot upphovsrättslagen (jag trodde faktiskt att man var förbi det) under deras sammanfattning av TPB-rättegången och EU-valet. Så jag tänkte försöka att igen nå ut till de två läsare den här bloggen har och stärka argumenten om varför censurering av Internet är dåligt, varför staten inte borde ha rätt att stänga ner sidor på Internet eller stänga av användare från Internet utan rättegång och inte minst, att Piratpartiet inte är samma sak som TPB och att personlig integritet överallt är viktigare än hur mycket pengar de amerikanska filmbolagen tjänar.

I juni förra året var det 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg och det uppmärksammade jag i båda mina bloggar (en liten spark i huvudet ska jag ha för att jag inte uppmärksammade att det också var 20 år sedan Berlinmuren föll). Det huvudsakliga i inlägget på den andra bloggen var att Google hjälpte den kinesiska regeringen att dölja utvalda delar av den kinesiska historien och jag hade fina skärmdumpar från söksidorna från fyra olika nationella Google.

Idag läste jag på DN.se att Google överväger att lämna Kina helt och hållet efter att regimen har använt Googles mail för att söka reda på människorättsaktivister. Redan nu har censuren luckrats upp och söker man på 六四事件 (massakern på Himmelska fridens torg) idag så får man upp dessa sökresultat:

Tre bilder på mannen framför tanksen. Det är bra gjort av Google tycker jag! Fast var det värt att få de kinesiska marknadsandelarna från första början när man var tvungen att kompromissa med sin affärsidé? Organize the world's information and make it universally accessible and useful. Vad var användbart för kineserna när de inte kunde hitta internetsidorna de kanske ville ha? Vad var universalt tillgängligt när sökord ger olika resultat i olika länder?

På svenska säger de att: Googles målsättning är att ordna världens samlade information och göra den tillgänglig för alla. Men den var inte tillgänglig för alla, så var det värt att gå in på den kinesiska marknaden och faktiskt tappa i trovärdighet på vägen? För vilka sidor har den svenska regeringen betalat Google.se för att inte låta oss hitta? En avspelning av Tsunamibanden kanske?

Nej det var en konspirationsteori för långt kanske, ärligt talat: Good for Google att de tar sig ur Kina!

/Elin

Besviken på rättsystemet, eller vad det nu är...

Under tiden jag var i Japan kunde jag inte göra annat än längta tillbaka till Sverige, helt ärligt så gick väldigt mycket av min energi åt att lovprisa den svenska modellen när det kom till allt från skolsystem till valsystem. Sen var det en djup svacka i april när TPB-domen kom, så djup att det resulterade i politiskt engagemang och starta en blogg.

Nu är jag tillbaka i Sverige, detta förlovade land vars välfärd och husisolering jag saknat så innerligt, och ändå känner jag mig återigen besviken på Sverige och dess sätt att handskas med saker och ting.

Antagligen är jag för naiv när jag tänker på Sverige, lite som om Det Lilla Landet Lagom/Det Långa Landet Falukorv/Mellanmjölkens Förlovade Land är lika magiskt som Landet Ingenstans eller Narnia. Allt hemskt hålls utanför Sveriges gränser, alla krig, alla (större) orättvisor...vi värderar människor här, demokrati, frihet, broderskap, jämlikhet...Viva la France! eeh...eller nåt.

Det är klart att man blir besviken när man har så ouppnåeliga visioner om sitt hemland, det är lite som när man inser att ens föräldrar faktiskt är människor och kan göra fel de också. Fast då denna upplevelse fick mig att förstå och komma mina föräldrar närmare så känns det fortfarande som om jag om och om igen får min bild av Sverige som ett underbart land förstört. Jag känner mig mindre och mindre trygg, en del av mitt liv känns otrygg och det obehagskänslan sprider sig ut i resten av livet.

Jag är en goodie-goodie; drack inte innan jag var 18 (utom den där klassfesten i Svartbyn då), har stora problem att köra för fort, kan inte kasta skräp på marken utomhus...att sitta och fundera på om jag bryter mot lagar när jag lever mitt liv så som jag lärt mig det känns jättekonstigt. När statens syn på vad som är rätt går emot vad jag tycker är rätt, hur gör man då? För det är ju ändå staten som bestämmer.

Jag vill tro på Reinfeldt när han säger att han inte ska skicka polisen på en hel generation, jag vill tro att cencurering av internet är något man bara gör i Kina (och Tyskland och Finland och...), jag vill tro att Sverige är bättre än alla andra länder, jag vill tro att vi är banbrytande i rättigheter och frihet...

Jag vill tro...jag vill...det är bara så svårt när jag bevisas fel om och om igen.

/Elin

Anonymitet

Det pratas hemskt mycket om anonymitet i debatterna kring och om internet- och integritetspolitiken. Lustigt är att de flesta ser det som en fundamental rättighet att få vara anonym i den fysiska världen samtidigt som inte alls lika många ser det som något naturligt att vara anonym på internet. Det är konstigt, varför skulle anonymiteten, som är så viktig för att kunna upprätthålla yttrandefriheten, tryckfriheten och åsiktsfriheten, plötsligt inte gälla i det medium där människor idag uttrycker sina åsikter som mest. Eller gällde bara dessa friheter när de flesta av oss nöjde oss med att knyta näven i fickan? Har det blivit för många av oss som har en åsikt och faktiskt säger något nu? Blev det för mycket åsikter där mitt i friheten?

Både nu och då går kändisar ut och säger att de tänker sluta blogga för att någon har skrivit en dum kommentar för mycket i deras kommentarfält eller att de har fått hotmail som är omöjliga att spåra. Jonas Gardell har pratat om en ansiktslös pöbel som går till attack genom datorerna och visst förstår jag att det är läskigt att bli hotad och trakaserad, jag har inte ens tänkt dra upp det där med valet om att vara offentlig person för det är inte kul i alla fall...Samtidigt tror jag att, anonymitet eller inte, så skulle vi inte få bort det faktum att folk är otrevligare över internet än vad de är face-to-face. Det är bara naturligt eftersom det är längre mellan mig och den jag skriver till. Nätmobbing är ju ett faktum i dagens samhälle och det går ofta via kanaler där offret känner mobbarna (msn, facebook, alla andra forum...)

Innan jag startade den här bloggen var jag själv nervös att jag skulle försätta mig i situationer där jag skulle vara tvungen att försvara åsikter som jag visserligen hade men som jag inte tänkt över så ingående. För tänk om jag haft fel åsikter? Tänk om jag inte kunde argumentera för min sak? Nu har dock lite av min hybris lagt sig och jag har insett att ni är inte så många som läser här, sen har jag också insett att jag kan försvara det jag faktiskt sitter här och skriver...för att inte tala om att jag har rätt att ändra mig.

Jag försöker att vara anonym på internet så lite som möjligt eftersom jag vill kunna stå för allt jag skriver och det jag inte står för skriver jag inte (det är därför jag skriver mitt namn längst ner på varje post och även i titeln på bloggen). Därför var det där med att ha åsikter ännu läskigare, men jag vill ändå att folk ska veta att det här är jag och det här är vad jag tycker. Samtidigt anser jag inte att psedonymer eller anonyma författare gör något skrivet mindre trovärdigt eller slagkraftigt. Det kan faktiskt vara tvärt om.

Innan jag blev engagaerad i det här med politik (och blogging) så var det för några år sedan stora raballder när en författare bakom ett psedonym, Isabella Lund, som skrev om hur det är att vara eskort i Sverige blev hotad med att få sin identitet röjd. Detta ledde till att författaren helt slutade skriva eftersom författaren ville skydda sina barn från att ha en förälder som fick en horstämpel. Jag är nu glad att se att bloggen är up-and-running igen och att Isabella Lund inte tystades för alltid.

I USA har en domstol tvingat Google att lämna ut uppgifter om en anonym bloggare som hade förolämpat en f.d. Vogge model. Ingen skulle väl säga att det hotade demokratin särskillt mycket att en bloggare fick be om ursäkt för att ha kallat en model för en "skank", men om anonymiteter börjar kunna röjas med hjälp av domstol för en förolämpnings skull, hur länge kan det då inte dröja innan USA:s regering börjar flagga politiska bloggar och kräva uppgifter på dem också? och hur lång tid tar det sen innan det sprider sig? Då är det inte längre frågan om, som i fallet Isabella Lund, en privatperson som hotar med att röja en annan privatpersons identitet utan då blir det frågan om brott mot grundläggande rättigheter.

Samtidigt, mitt i denna klappjakt efter alla som gömmer sig bakom namn som inte är deras egna (...inte ens Lars Kepler fick förbli anonym. Varför brydde sig folk om vem han var?) har mitt universitetet infört anonyma tentor. Jag vet ännu inte hur det funkar eftersom jag inte skrivit någon tenta på detta vis än, men det har något med LiU-kort och sifferkoder att göra. Jag har ingen klarhet i varför detta görs, men antar att det ligger något i att ingen ska kunna påstå sig bli diskrimminerad (av vilken anledning man nu än kan komma på). I den marknadsundersökning jag gjorde igår anser dock ingen av LiU-studenterna att de har blivit diskirminerade på en tenta (i min pool fanns: en norrbottnisk kvinna, en invandrad man och en man från stockholmstrakten, varierat och bra! Nu behöver jag inte läsa kursen i marknadsundersökning.).

För att inte tala om pratet om anonyma CV som diskuteras både nu och då, inte minst på nyheterna. Här anser tydligen det svenska samhället att anonymitet är att föredra, så vad är den egentliga skillnaden mellan att ha ett anonymt CV och vilja skriva saker under psedonymer? Hur skiljer sig anonyma tentor från att jag inte vill att någon ska läsa mina sms? Och varför gör man skilnad på brev och mail? Jäklar vilket liv det skulle bli om folk läste mina brev!

Det där med anonymitet är knivit och har nog fler eggar än någon egentligen kan föreställa sig. För det är dåligt när människor gömmer sig bakom andra namn för att göra någon illa. Samtidigt är det lika dåligt om någon skulle bli diskriminerad för att skriva ut sitt namn på ett CV. Om man inte kan blida oppinion för att man är rädd att bli "märkt" så är det slutet för de demokratiska staterna. Kan man inte lita på källskyddet eller tystnadsplikten för den delen, hur ska vi någonsin kunna lita på något då? Så jag tar hellre anonymitet överallt än på av regeringen utvalda ställen.

Sen till alla som slutar blogga för att kommentarerna blir jobbiga, eller för den sakens skull till alla som bara skriver dumheter för att jäklas vill jag bara citera Knatten på Knappnytt.nu: "Åh nej! En person från internet tycker inte om mig. Mitt liv är förstört. Du, sitt ner, håll käften, och lär dig använda KOMMATECKEN!"

Har jag förrsten sagt att jag har Banhof som leverantör nu?

/Elin

Hej igen!

Tillbaka i Sverige, tillbaka i verkligheten...Det är dags att ta upp det här igen.

/Elin

Men tänk, att få va' fri...

Jag börjar bli trött på att leta efter fakta, att hitta sidor att länka till för att styrka mina ack så givna argument. Jag börjar bli trött på att det inte verkar leda någonstans och att allt jag gör egentligen är att upprepa vad andra redan har sagt. Helt ärligt, jag börjar bli trött på den här bloggen och den politiska debatten. Så, is this it? Dog Elins politiska intresse i eftersvallningarna av EU-valet när hon insåg att hon var för långt borta och att själva aktivismen i partiet hon gått med i sakta ebbar ut då folk med mer kött på benen pratar om att det är dags att växa upp och sansa sig? Sägas ska väl att jag håller med dem, de skriver bra och övertygande och jag undrar om det var gapigheten som egentligen lockade mig...att stå framför en tank på Himelska fridens torg.

Jag har funderat sen jag skrev sist. På politiken i EU och i Sverige, på alla gånger jag har velat göra skillnad men inte hittat något att fokusera på, alla gånger jag önskat att kvinnorna inte haft rösträtt bara för att jag skulle kunna kämpa för det. Jag har funderat på vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Sverige...och jag har funderat på om jag inte ska klippa naglarna snart (inget metaforiskt alls, utan helt bokstavligt).

Kanske blev den här bloggen bara ytterligare ett utlopp för min hemlängtan?

Så nu har jag tänkt om. Jag ska inte lägga ner bloggen, men jag ska heller inte skriva sakfakta, i alla fall inte som huvudsyfte. Jag ska ta ett steg tillbaka, jag ska fortsätta läsa bloggar och jag ska fortsätta lyssna till debatten. Kanske hitta andra kanaler att delta i den också, men här, på bloggen, kommer jag göra det gör anser mig göra bäst: spåna, reflektera och tänka. Allt utifrån den politiska inriktning som jag hittat och som jag faktiskt står för.

Jag jobbade hela högstadiet med att arbeta bort hela min person, alla åsikter jag någonsin haft och de som blev kvar yttrade jag inte i onödan. Nu har jag under en tid haft för mycket åsikter, för många åsikter och för starka åsikter. Jag behöver hitta en balans, ett eget syfte i debatten...Det kommer, jag tänker inte ge upp det här.

/Elin

Stockholmsprogrammet

Ja, lite snyggt med rubrikerna där inte sant? Halv baktanke med det faktiskt när jag skrev den första och nu har jag till och med gett mig själv tid att läsa om Stockholmsprogrammet och tänkte avsluta den här veckan med att skriva en rad eller två om det.

På onsdag, 15 juli, träffas EU:s justitieministrar i Stockholm...eller jag tror att det är i Stockholm, namnet på programmet verkar ju syfta på det. Lite som Versaillesföredraget, Kobefördraget eller Freden i Roskilde. Justitieministrarna ska i vart fall gå igenom Stockholmsprogrammet för att det senare ska spikas av stats- och regeringscheferna i december.

Stockholmsprogrammet ska, om jag har förtståt det rätt, vara den nya femårsplanen för EU:s polis- och tullsamarbete, straffrättsligt, räddningstjänst och civilrättsligt samarbete, asyl, migration och viseringspolitik. Det ska träda i kraft 2010 och vara till 2014. För stunden är det Haagprogrammet som gäller för EU-länderna (totalt oinsatt i vad Haagprogrammet innebär, men ni kan ju läsa själva).

Saxar här ogenerat från HAX vad som det kommer pratas om:

Några axplock...

• Ett utökat samarbete mellan EU och USA "in the field of freedom, security and justice".
• Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel.
  
• Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
• Mer, och mer effektiv, "data-mining".
• Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt.
• Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.
• EU-standardisering av övervakning.
• EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning.
• Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
• En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Mer utförligt (och med länkar till dokumenten som ligger till grund för Stockholmsprogrammet) skriver Karl Sigfrid i sin blogg. Det är lite text att beta sig igenom, men jag börjar faktiskt se vitsen med att sätta sig in i vad som faktiskt händer i vårt högst styrande organ, tycka vad man vill om EU.

Jag ser inte att det skulle bli helt galet med Stockholmsprogrammet om justitieministrarna tar beslut för att faktiskt skydda den personliga integriteten. Vem vet, kanske kan de ta beslut som helt river upp den franska HADOPI-lagen (Anaïs rapporterar löpande från Frankrike för den som är intresserad) och de svenska FRA- och IPRED-lagarna? Jag hoppas, men tror inte. På något vis känns det inte som om det är i den riktningen som Europa går...Jag kommer fortsätta att se optimistiskt på saken tills domen är inne. Sen är inget i EU hugget i sten...de rev ju upp det där med gurkorna...

/Elin

Stockholm syndrome

Jag har hittat en ny artist som jag gillar, Derek Webb, inte minst för hans sätt att inte kompromissa sin musik för att gå skivbolaget till mötes och hans sätt att marknadsföra hela skivan (skicka ut sina fans på en galen skattjakt för att samla ihop bitar och klipp från sången som skivbolaget inte lät honom ha med på skivan och sedan uppmana dem att lägga upp dem på en sida som man hittade till genom att klicka på osynliga bokstäver på hemsidor osv. Enligt många hade han sett för mycket LOST).

Här är en av låttexterna från albumet Stockholm Syndrome och eftersom albumet släpptes if örrgår finns inga texter ute på internet ännu, så jag ber om ursäkt för eventuella stavningsfel eller bara uppriktiga textmissar:

[Update: Fick hjälp av Doug i kommentarerna, thanks Doug]

Derek Webb - Jena & Jimmy

Jena and Jimmy, they
met at a rally to
bring our boys back from the war.
Jimmy was dancin’, he was
dancin’ like crazy, showin’
no mercy to the dance floor.

Jena was mindin', she was
mindin' her business, she did
not want no company.
'Til Jimmy spotted her like a
lamb to the slaughter,
and he coaxed her over with a martini.

And Jena said:
O-o-o-o-...

She could feel it
hitting her blood stream.
Before she knew it she was
up on his chopping block,
and he was flagging down a taxi.

And Jimmy said:
If you gimme your love,
I’ll give you my love,
[I’ll] give you my love.
Gonna take one kiss to shut you up!
And that'll be enough!

If you gimme your love,
I’ll give you my love,
[I’ll] give you my love.
Gonna kiss your lips to shut you up!

She told him stories of
social injustices and
constitutional rights.
He smirked and turned his head
"Just lighten up," he said, "Baby,
we got all night."

Jena was beautiful
and spoke convincingly;
he listened just like a priest.
His best shot at stopping her was
if he co-opted her, so he
got two more rounds of drinks.

And Jena said:
O-o-o-o-...

Jimmy held her
like an enemy.
Then toasted global peace
and dovetailing interests
as he threw his shot back with a wink

And Jimmy said:
If you gimme your love,
I’ll give you my love,
[I’ll] give you my love.
Gonna take one kiss to shut you up!
And that’ll be enough!

If you gimme your love,
I’ll give you my love,
[I’ll] give you my love.
Gonna kiss your lips to shut you up!

Enligt han som tipsade mig om albumet och artisten handlar den om Jena 6 och amerikan som de båda är är han säkert rätt...men jag känner ändå att den är aktuell i den politik som bedrivs i EU idag och hur politikerna försöker behandla invånarna. Vi måste se till att Jimmy inte får rätt, att det inte bara räcker med en kyss för att få tyst på de röster som finns runt om i Europa som kämpar för att slippa leva i ett övervakningssamhälle.

/Elin

Ordförande i EU

Sverige har tagit över ordförandeskapet i EU från och med 1 juli i år och som jag har skrivit tidigare hoppas jag att den här gången ska kommas ihåg på grund av politiken som förs och inte av demonstrationer som spårar ut och juridiska efterspel som aldrig verkade ta slut. Demonstrationer kommer ordförandeskapet inte bli utan och det vill jag inte heller, men det arbetar aldrig för demonstranternas budskap om de spårar ut. En sak är i alla fall säker, Sverige kommer att krylla av europeiska politiker, från Umeå i norr till Malmö i söder.

Lissabonfördraget har blivit försenat (eller helt satt ur spel?) eftersom Tyskland röstade emot det tidigare under veckan. Jag tänker inte ens låtsas som om jag vet vad fördraget handlar om, det är en av sakerna som står på min lista över saker som jag borde ta och sätta mig in i. Piratpartiet ställer sig dock emot fördraget (även om det skulle innebära ytterligare en pirat i parlamentet).

Piraterna gick till val på att bygga om.

Vi gör något riktigt stort. Vi bygger om, tillsammans. Vi bygger om till kunskapssamhället. Sverige, Europa och världen, i den ordningen.

Från Rick Falkvinges blogg 28 april

Vi bygger om.

Vi bygger om våra medborgarrätter. Vi bygger om medborgarrätterna och friheterna på nätet. Vi bygger upp civilisationen igen. Vi återbygger de rättigheter som våra mödrar och fäder kämpade, blödde och dog för.

Och vi gör det med stolthet.

Från Rick Falkvinges blogg 7 juni

Så vi får väl hoppas på att Sverige är klart i tid för första ministermötet i EU. För de som är lite osäkra på att det går att följa den här ordningen (inte minst med situationen i Iran och ett telekompaket som verkar vara närmare att tas i bruk än vad IPRED- och FRA-lagarna verkar vara att upplösas) kan man alltid titta in här, på We Rebuild.EU. Jag får alltid känslan av att jag är mitt i ett gammalt dataspel när jag kikar in där.

Sverige som EU-ordförande var det. Det mesta man kan tänka sig vilja veta om Sveriges ordförandeskap på riksdagens upplysningssida om EU. Det är en helt okej sida faktiskt pedagogisk, informativ (om det är den här informationen man letar efter) och med fina bilder (ärligt talat, jämfört med LiU:s hemsida är alla sidor fantastiska).

Nå, jag vet faktiskt inte vad jag ville med det här inlägget mer än att uppmana folk att inte slänga gatstenar i år...fast ingen av mina tre trogna läsare känns som sten-kastar-typen. Så istället för att fortsätta ska jag laga hamburgare för fira 4 juli!

/Elin

Låg fildelningsprocent i Japan

Hittade en länk i någon blogg (måste börja skriva upp, börjar få så dåligt minne) om att det inte fildelas så mycket i Japan. Visserligen ökar den och antalet japaner som fildelar är fler än befolkningen i Stockholm, men 3,5% av internetpopulationen (som jag inte riktigt vet vad det innebär) är ändå väldigt lite.

Jag visste ingenting om hur lagarna kring fildelning i Japan ser ut och har fått min enda information från Jessica som sa att när de blev runtvisade på skolan blev de tillsagda att inte ladda ner saker på skolans datorer eftersom det var olagligt, utan att istället göra det hemma...det var så han som visade runt dem gjorde. Nere på anslagstavlan där jag bor står också en notering om att ifall vi laddar ner så "kan det hända" att de stänger av vår uppkoppling. Nerladdningsklimatet ser alltså ut lite som i Sverige Pre-IPRED...det är förbjudet, men ingen kommer gå över bäcken för att stoppa en när det finns riktiga brott att bekämpa (som att cykla med mp3-spelare...).

Jag funderade en stund på hur detta kunde komma sig, inte minst när biofilmer ofta kommer på bio i Japan samtidigt som de kommer på DVD i USA (ja typ), sen kom jag på en mycket trolig anledning: möjligheterna att hyra musik och film i Japan är många gånger bättre i Japan än i Sverige. Det är nästan gratis (350 yen för en vecka på relativt nya filmer hos videobutiken nära oss) och även om det sägs att skivor KAN förstöras om man bränner av dem till datorn så har ingen utav mina skivor pajat ännu. Inte en enda. Snabbt, enkelt och antagligen inte olagligt.

Idé att testa även i Sverige och resten av världen?

/Elin

Lite japanska artiklar för den som känner sig busig

Söker fortfarande efter artikeln som skulle handla om Christian Engström på Yomiuri Shimbuns hemsida. Hittar inte denna, vilket får mig att tro att det antingen är frågan om en helt annan tidning eller att de inte publicerar såna "småsaker" i webupplagan (den engelska webupplagan publicerar till exempel inte ens hälften av vad den japanska publicerar).

Istället hittade jag i morse Japans rapporteringar om TPB, allt från turerna till rättegången till försäljningen nu i dagarna. Eftersom jag är på väg till skolan (eller egentligen på frukost) har jag inte haft tid att översätta mer än rubrikerna än så länge, men ni kan ju kanske roa er med resten om ni känner för det.

Svenska The Pirate Bay köps, 1 juli 2009
The Pirate Bays fyra grundare överklagar den fällande domen, 21 april 2009
Grundarna till det svenska The Pirate Bay döms, 20 april 2009
Svenska The Pirate Bay målet undersöks, anklagelser tas bort, 18 februari 2009

Inte 100%-iga översättningar, men japansk rubriksättning är, om än mer exakt än Aftonbladets, så är den otroligt svår att översätta till vettig svenska. Som intressant detalj kan nämnas att ordet som används i den översta rubriken för det jag väljer att översättas som "köps" (även då det är ett substantiv) kan också betyda korruption...japaner är lustiga när de sätter rubriker.

/Elin

Färdigseglat i Piratbukten?

Jag fick en länk skickad till mig för en stund sedan vars rubrik fick mig att höja på ögonbrynen: The Pirate Bay sold to software company, goes legal och skriva "I don't belive that until I read it in their blog" på msn utan att ens läsa artikelln innan jag klickade mig in på TPB för att kunna de-bunka det rakt av. Ack så fel jag hade.

Nu sitter jag här och bara känner. Det är många i bloggosfären som är arga och känner sig svikna, många som uttrycker oro och antagligen ännu fler som, liksom jag, är fyllda med en känsla av "Hoppsan... vad... nudå?" när det faktiskt är bekräftat och inget galet rykte.

Nyheten gör mig märkligt ledsen. Det är samma märkliga känsla av "tomhet" (i brist på bättre ord) som jag hade när jag läst ut sista Harry Potter-boken. Något känns stängt, ett stort kapitell är avslutat. Det här kan lätt bli det mest nostalgiska och sentimentala inläggen någonsin i den här bloggen, men jag ska försöka låta bli.

Det är svårt att hålla sig från klyschor som "the end of an era" och liknande. Jag klandrar inte killarna, få har väl fått ta så mycket personlig skit för något som så många har bidragit till? Men samtidigt känner jag mig som sagt ledsen och förvånande vilsen. Sen jag flyttade till Internet har TPB varit där, inte så stora förändringar, bara lite här och lite där...intressanta loggor att klicka på och pinsamt många nyheter har nått mig via sidan. Jag litar på informationen som kommer därifrån på samma sätt som jag litar på filerna jag tar del av därifrån. Idiotin med svensk kvalité ni vet...gud vad jag är löjlig emellanåt.

Rent fildelningsmässigt struntar jag i TPB, tittar på streamade kinesiska sidor för det mesta nu mer ('cause once you're hook on thoes chines subs...) och det finns otaliga andra sidor. TPB var inte fildelning för mig, TPB var en anledning att vara stolt för att jag var svensk. Det låter väldigt överdramatiserat, men testa själv att vara utlandssvensk i en grupp där 70% använder TPB dagligen...klart som f*n att man sträcker lite på sig. Kanske var det därför jag var så arg när domen i spectrial kom? Så arg att jag startade en blogg och blev politiskt engagerad. Det är en av de där sakerna som i historien om mitt liv kommer att ligga på samma nivå som beslutet att plugga japanska.

TPB var social olydnad! En svensks sista chans att knyta handen i fickan samtidigt som de satte sig upp mot etablisemanget. De har gått i täten för en helt ny teknik och sätt att se på kultur och media. För detta har de fått ta smällar för en halv generation, men bara fortsatt med idoga nya projekt, aldrig sena att reagera. Nu tror jag inte att de personligen kommer att sluta, men TPB kommer inte längre att kunna vara fönstret ut mot världen som det varit och lite rädd är jag att de nya ägarna inte kommer att kunna leva upp till namnet...för det är stora skor att fylla.

Något djupt inne i min själ önskar att detta är ett enormt practical joke, för då vore det episkt.

We are all still The Pirate Bay, right? Right? Right!

/Elin

(Talet gick ganska bra förresten)

私の国の変な法律

Idag ska jag hålla ett kort tal på japanska om FRA-lagen. Med min väldigt begränsade japanska ser en förenklad beskrivning av FRA ut så här:

私はスウェーデン人です。スウェーデンは世界の中で一番いい国だと思っていました。でも最近はそうは思いません。もちろん、スウェーデンはまだ大好きです（ほとんどスウェーデン語かもしれません？）けど、一番いい国かどうか分からなくなってきました。
　　この間スウェーデンの政府は新しい法律を一つ作りました。ＦＲＡという法律です。ＦＲＡという法律は政府がスウェーデン人全員のメールを読むことと電話の会話を聞くことを許します。今までは、警察だけがそれをすることを許されていました。前は有罪が証明されていましたが今は無罪が証明されるという感じがします。
　政府がＦＲＡを発表した時多くスウェーデ人は「だめだ！」と言ったけど、政府は「あっ！秘密がないひとは心配しませんね。」と言いました。スウェーデン人は「そうじゃないよ！秘密は自分だけのものだ！政府に教えるものじゃない！」と言いました。政府は「あなたたはテロリストです。」と言いました。もちろんスウェーデン人は「私たちはテロリストなんかじゃない。」と言ったけど、政府にとってはみながテロリストです。ですから、国民のすべてをいつも監視する必要があると考えます。
　今、何かを言ったら、政府は「どうしてテロリズムを戦わないんですか。」と聞きます。どのように答えたらいいんでしょうか。これはとても怖いと思います。もちろんテロリストを守りたくないです。テロリズムと戦わなければなりませんけどスウェーデンの政府の人は正しくないと思います。
　テロリストはバカではありません。政府はメールを読むと新しいコミュニケーション方法を作ります。つまり、政府は普通な人のメールだけ読みます。
　政府はいつも国民のものを知ったら人々は政府を恐れるようになります。そうなったら、政府を批評できなくなり、政治家に悪いことを言いたかでも新聞に何も書けません。
　これは一番悪い将来です、知っていますけど、どうやってチャンスを手に入れますか。政府を批評できるは国主国の基本だと思います。それを守ることは一番大切だと思います。

Ganska förenklat, antagligen inte helt korrekt (men det är lite svårt när man får saker rättade och inte kan säga exakt vad meningar formuleras om till), men det är bara en skoluppgift och inget stort politiskt tal. Jag ska dock ha lila på mig idag!

/Elin

He just went home.

Vilket är förklaringen i Men in Black runt konspirationsteorin att Elvis fortfarande lever. Tydligen så sägs det att den Michael Jackson som dog i förrgår inte var den riktiga utan att den riktiga Michael Jackson dog för flera år sedan.

Min främsta källa för nyheter är bloggar och min främsta källa för bloggar är Piratpartiets hemsida, vilket kan göra min inhämtning av information lite vriden men det är jag full medveten om. Johan sa någon gång "Nej just det, du får dina nyheter från partiet.", något som lät så läskigt att jag började läsa nättidningar igen! Till och med en japansk en: Yomiuri shimbun (eftersom Christian Engström (PP) ska vara med i en intervju där). Tittar under internationellt och under politik. Idag hittade jag detta under politik-fliken. Really?
Update: efter att ha tagit mig igenom lite mer än bara de första kanjina så ser jag att det kanske passade lite ändå då.

Nyheten om Jacksons död hittade jag dock i en politiskt väldigt obunden blogg: Blåggeri och koseri. Det är förresten också min främsta recensent av Kirunafestivalen som går av stapeln nu i helgen.

Det här var stora nyheten idag förresten (Michael Jacksons död, inte Kirunafestivalen) och vi pratade om det en lång stund innan lektionen började (och en bra stund efter att lektionen började också eftersom vi försökte använda det som argument att slippa quizet). Tillsist sa Andrea: "Isn't it kind of fun that we have been talking about how stupid it is that the newspapers wrote so much about the swine flue...and now we're sitting here talking about Michael Jackson's death as if it was the biggest thing that had happend since we came to Japan?"

Vi sa inget mer i den saken efter det.

/Elin