Jag gillar årets Nobelpristagare. Fysikpriset är otroligt intressant, kemipriset är ännu tuffare, det i litteratur är kanske lika "jaha" som alltid men medicin- eller fysiologipriset har verkligen gjort mycket till världen. Nobelpriset som jag gillar mest är dock det som tillkännagavs idag av den norska Nobel kommittén. Fredspriset gick i år till kinesiske Liu Xiaboo.
Detta trots att halva världen tassar på tå runt Kina och trots att Kina hotat med sanktioner mot Norge ifall de lägger sig i detta. Jag är stolt över den norska Nobel kommittén, att de faktiskt belönar någon som kämpat, och kämpar, för en bättre värld. Få ledare i västvärlden vågar sätta sig mot Kina i dagsläget, så tänk vilket mod det måste krävas för att sätta sig upp mot regimen inifrån. Från andra sidan gränsen kan vi nog inte ens föreställa oss vad som faktiskt föregår i Kina, men jag är säker på att Liu Xiaboo vet, han som för andra gången sitter i fängelse för att han tror att Kina kan bli ett rättvist land. Ändå gör han det, ändå utsätter han sig för det.
I och med den här utmärkelsen har fredspriset stigit lite i graderna hos mig igen. Att ge det till Obama förra året känns jättemärkligt i jämförelse. Obamas pris kändes som en tro på framtiden, ett hopp om något som inte hänt ännu. Hopp och tro är bra, men jag anser inte att det förtjänar ett pris.
De sa på Rapport att Kina strypt sändningarna av CNN i landet och att de släckte ner delar av internet efter att priset tillkännagetts. Hur kunde det här landet få hålla i OS? Är vi verkligen så rädda för Kina? Är de så farliga?
Ifall de faktiskt är så farliga så är det här priset ännu viktigare och den norska Nobel kommitténs handlande ännu mer beundransvärt. Någon måste stå upp mot överheten och när de enda som vågar är de små människorna som så lätt kan krossas så blir det här stödet och förhoppningsvis den följande debatten ännu viktigare!
Jag hoppas att Liu Xiaboo lyckas ta sig till Norge, men jag har hört att det är svårt att få permission från kinesiska fängelser för att äta middag med den norska kungafamiljen.
/Elin
Detta trots att halva världen tassar på tå runt Kina och trots att Kina hotat med sanktioner mot Norge ifall de lägger sig i detta. Jag är stolt över den norska Nobel kommittén, att de faktiskt belönar någon som kämpat, och kämpar, för en bättre värld. Få ledare i västvärlden vågar sätta sig mot Kina i dagsläget, så tänk vilket mod det måste krävas för att sätta sig upp mot regimen inifrån. Från andra sidan gränsen kan vi nog inte ens föreställa oss vad som faktiskt föregår i Kina, men jag är säker på att Liu Xiaboo vet, han som för andra gången sitter i fängelse för att han tror att Kina kan bli ett rättvist land. Ändå gör han det, ändå utsätter han sig för det.
I och med den här utmärkelsen har fredspriset stigit lite i graderna hos mig igen. Att ge det till Obama förra året känns jättemärkligt i jämförelse. Obamas pris kändes som en tro på framtiden, ett hopp om något som inte hänt ännu. Hopp och tro är bra, men jag anser inte att det förtjänar ett pris.
De sa på Rapport att Kina strypt sändningarna av CNN i landet och att de släckte ner delar av internet efter att priset tillkännagetts. Hur kunde det här landet få hålla i OS? Är vi verkligen så rädda för Kina? Är de så farliga?
Ifall de faktiskt är så farliga så är det här priset ännu viktigare och den norska Nobel kommitténs handlande ännu mer beundransvärt. Någon måste stå upp mot överheten och när de enda som vågar är de små människorna som så lätt kan krossas så blir det här stödet och förhoppningsvis den följande debatten ännu viktigare!
Jag hoppas att Liu Xiaboo lyckas ta sig till Norge, men jag har hört att det är svårt att få permission från kinesiska fängelser för att äta middag med den norska kungafamiljen.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar