För ett fritt Kina

Jag gillar årets Nobelpristagare. Fysikpriset är otroligt intressant, kemipriset är ännu tuffare, det i litteratur är kanske lika "jaha" som alltid men medicin- eller fysiologipriset har verkligen gjort mycket till världen. Nobelpriset som jag gillar mest är dock det som tillkännagavs idag av den norska Nobel kommittén. Fredspriset gick i år till kinesiske Liu Xiaboo.

Detta trots att halva världen tassar på tå runt Kina och trots att Kina hotat med sanktioner mot Norge ifall de lägger sig i detta. Jag är stolt över den norska Nobel kommittén, att de faktiskt belönar någon som kämpat, och kämpar, för en bättre värld. Få ledare i västvärlden vågar sätta sig mot Kina i dagsläget, så tänk vilket mod det måste krävas för att sätta sig upp mot regimen inifrån. Från andra sidan gränsen kan vi nog inte ens föreställa oss vad som faktiskt föregår i Kina, men jag är säker på att Liu Xiaboo vet, han som för andra gången sitter i fängelse för att han tror att Kina kan bli ett rättvist land. Ändå gör han det, ändå utsätter han sig för det.

I och med den här utmärkelsen har fredspriset stigit lite i graderna hos mig igen. Att ge det till Obama förra året känns jättemärkligt i jämförelse. Obamas pris kändes som en tro på framtiden, ett hopp om något som inte hänt ännu. Hopp och tro är bra, men jag anser inte att det förtjänar ett pris.

De sa på Rapport att Kina strypt sändningarna av CNN i landet och att de släckte ner delar av internet efter att priset tillkännagetts. Hur kunde det här landet få hålla i OS? Är vi verkligen så rädda för Kina? Är de så farliga?

Ifall de faktiskt är så farliga så är det här priset ännu viktigare och den norska Nobel kommitténs handlande ännu mer beundransvärt. Någon måste stå upp mot överheten och när de enda som vågar är de små människorna som så lätt kan krossas så blir det här stödet och förhoppningsvis den följande debatten ännu viktigare!

Jag hoppas att Liu Xiaboo lyckas ta sig till Norge, men jag har hört att det är svårt att få permission från kinesiska fängelser för att äta middag med den norska kungafamiljen.

/Elin

Nu är vi visst jämställda!

Är det inte underbart? Vi har kommit så lång nu i Sverige att vi inte längre behöver ett jämställdhetsdepartement. Det måste ju betyda att vi lever i ett jämställt samhälle eller hur?

Miljödepartementet måste finnas kvar eftersom miljöfrågorna är viktiga och olösta, utbildningsdepartementet lika så för var skulle man annars fundera på ifall skolbarn ska ha betyg från åk 7 eller åk 8? Försvarsdepartementet behöver vi mer än någonsin nu när de skjuter på svenskar i Afghanistan och arbetsmarknadsdepartementets frågor borde ju vara de viktigaste i hela Sverige med tanken på att arbete var det enda som debatterades under valkampanjen.

Därför måste det ju vara så att jämställdheten i Sverige inte längre är ett problem, det finns inga viktiga frågor kvar att lösa eller debattera och ärligt talat så bryr ju vi väljare oss inte tillräckligt mycket för att våra politiker ska behöva slösa luft på det. Så vi lägger ner skiten, sparar skattepengar gör det också! Från och med nu ska jämställdhet bara diskuteras under utbildningsdepartementet eftersom det i dagsläget bara är skolans värld som är ojämställd. Fast med tanke på att betygsfrågan nog kommer ta lite tid så får politikerna skjuta lite på det där med jämställdhetsfrågorna till senare.

För något år sedan försökte jag förklara för en kompis att Sverige inte var jämställt ännu vad han än trodde. Jag argumenterade med olika ingångslön, uppsägningar vid graviditeter, horstämplar, bristen på hemmamän, studier på uppdelning av arbetet i hemmet, föräldraledighet och en hel del annat. Svaret jag fick tillbaka var: "Du har fel, det är inte så".

Ja men då så! Det är inte så, jag har fel (och är antagligen kvinnligt överkänslig), kvinnor och män är fullständigt jämlika. Det är bra att regeringen har insett det och tagit bort hela departementet. Vad tänkte jag med? Ärligt talat, jag borde veta bättre. Hur ska jag som kvinna kunna veta om jag är jämställd mannen? Om en man säger att vi är jämställda då är vi det, även om jag kommer få sämre lön för samma jobb. Även om jag kan bli uppsagd för att jag blir förälder men inte han. Även om kvinnor förväntas sköta jobb och barn medan män får medalj om de gör det samma. Om en man säger att vi är jämställda så är vi väl det. Jävla feminister som alltid ska gnälla...och ändå påstår jag inte att jag är feminist, det är alldeles för jobbigt, det finns alldeles för mycket att bli ledsen över som feminist. Jag blir bara lite lagom personligt upprörd över att mina manliga kursare kommer få bättre villkor i arbetslivet än jag själv och att jag bara ska acceptera det för att det alltid varit så.

Jag vill inte låta bitter, men det är så svårt att låta bli.

Andra halvan av det nu upplösta departementet läggs på arbetsmarknadsdepartementet. Det ser jag som delvis riktigt bra för jag tror på integration via arbetsmarknaden, men när ska de få lite tid över för att titta till Sveriges minoriteter eller urban utveckling när de är upptagna med att skaffa jobb åt ungdomarna? Jobben, jobben, jobben...inget är viktigare än jobben.

Jag hoppas att tanken i alla fall är god, jag hoppas att tanken är att jämställs- och integrationsfrågor ska genomsyra alla departement. För det vore toppen! Även om jag hade hoppats på att detta redan var praxis. Ärligt talat tror jag det blir som etik och moral i gymnasiet, det är tänkt att etiska och moraliska perspektiv i alla ämnen, men hur tar du in etik i Matte B? För att diskutera såna saker som behövdes ändå ämnet "Etik och religion A", så visst, fine, att jämställdhet är något som ska influera allt men det betyder inte att behovet av departementet försvinner.

/Elin